Egenreferat. I upp till 10 procent av alla fömodade hjärtinfarkter hittar man inga signifikanta stenoser i kranskärlen vid kranskärlsröntgen. Tillståndet, som kallas hjärtinfarkt utan kranskärlsförträngningar (myocardial infarction with non-obstructive coronary artery disease, MINOCA), är att betrakta som en arbetsdiagnos. Möjliga orsaker är att det trots allt föreligger en hjärtinfarkt (sann MINOCA), takotsubosyndrom eller myokardit. Övriga mer sällsynta diagnoser är lungemboli eller kardiomyopati. Vid MINOCA är det alltid viktigt att ta ställning till om det kan röra sig om en sekundär hjärtinfarkt (typ 2) till förmaksflimmer, infektion eller kroniskt obstruktiv lungsjukdom. I vår första större studie av MINOCA, SMINC (Stockholm myocardial infarction with normal coronaries), kunde vi med klinisk undersökning och MR av hjärtat ge ca 50 procent av patienterna en definitiv diagnos. MR hjärta utfördes i mediantid 11 dagar efter insjuknandet. Ett flertal, framför allt retrospektiva, studier av varierande kvalitet har visat att man med MR hjärta kan ge upp till 90 procent av alla patienter med MINOCA en diagnos enbart med MR-undersökning. Ingen av studierna har haft någon kontrollgrupp, och MR-undersökning har utförts varierande tid efter insjuknandet. Några retrospektiva studier har visat att en tidigt genomförd MR-undersökning av hjärtat ger fler patienter diagnos än en sen undersökning.
Vår hypotes var att tidigt utförd MR hjärta, med den senaste tekniken, kunde ge 70 procent av patienterna en definitiv diagnos, vilket skulle vara en signifikant förbättring jämfört med den första SMINC-studien. I den så kallade SMINC-2-studien var vårt syfte att studera en liknande grupp av patienter som i SMINC-1. Patienterna skulle vara 35–70 år och med hjärtinfarkt med normala kranskärl utan förträngningar. De fick inte ha förmaksflimmer vid ankomsten eller uttalad njursvikt. De skulle heller inte ha uttalad kroniskt obstruktiv lungsjukdom samt skulle vara villiga att genomgå en MR-undersökning. Grupperna blev jämförbara bortsett från att patienterna i SMINC-2 hade något mindre hjärtinfarkter än i SMINC-1. Resultaten visade att en tidig (mediantid 3 dagar efter insjuknandet) MR-undersökning av hjärtat, med den senaste MR-tekniken, gav 77 procent av alla patienter en definitiv diagnos. De största vinsterna låg i att fler patienter fick diagnosen takotsubosyndrom och myokardit samt att ingen fick ett oklart resultat (Figur 1). Ett bifynd i studien var att ett flertal patienter som initialt hade fått diagnosen takotsubo i samband med kranskärlsröntgen fick andra diagnoser, som hjärtinfarkt och myokardit. Resultaten talar för att det är av stor vikt att göra MR hjärta tidigt vid MINOCA. Att den nya tekniken, i form av moderna ödemsekvenser och mått på extracellulärvolym, bidrog till de bättre resultaten är sannolikt men inte fullständigt bevisat. De senaste riktlinjerna kring utredning och behandling av icke-ST-höjningsinfarkt (NSTEMI) rekommenderar MR hjärta vid MINOCA. Vi vill nu utvidga denna rekommendation till att MR hjärta ska utföras under vårdtiden hos alla med MINOCA oavsett NSTEMI/STEMI.
