Egenreferat. 18 arter av Rickettsia har rapporterats ge human sjukdom. En av dessa är Rickettsia helvetica, som tillhör gruppen fläckfeberrickettsier. Rickettsia helvetica är endemisk i Sverige såväl som i europeiska och asiatiska länder och överförs med fästingen Ixodes ricinus. Förutom feber har den rapporterats ge meningit samt även associerats med perimyokardit. En av de initiala målcellerna efter att fästingen överfört smittan är makrofagen/monocyten. En kombination av replikation och lys, det senare mer vanligt för tyfusgruppens arter, betraktas som grundläggande för Rickettsiabakteriers patogenes och möjliggör att de infekterar närliggande celler. Hur Rickettsiabakterier överlever i monocyten innan infektionen etableras i vaskulärt endotel är däremot ofullständigt visat.
Huvudsyftet med studien var att i en experimentell modell undersöka överlevnaden av R helvetica och påverkan på en in vitro-differentierad human leukemisk monocytisk cellinje, THP-1, ett möjligt sätt att illustrera R helveticas betydelse som patogen.
Våra resultat visar att R helvetica överlever och propagerar i THP-1-cellerna. Infektionen följdes under 7 dagar med qPCR (kvantitativ realtids-PCR) och under 30 dagar med TEM (transmissionselektronmikroskop). Bakterierna började efter ett dygns fördröjning att dela sig och ökade exponentiellt under de tre följande dagarna, varefter antalet bakterier stabiliserades och ökningen planade ut. Med TEM sågs motsvarande ökning av bakterier i cellens cytoplasma fram till som längst andra veckan. Även efter 30 dagar var monocyten inte påverkad utan tolererade infektionen utan tecken på celldöd. Dubbelmembranvakuoler (autofagosomer) innehållande Rickettsiabakterier hittades de första dagarna, ett fynd som antyder att R helvetica inducerade autofagi eller en modifierad autofagiprocess under tidig fas av infektionen. I enstaka celler sågs bakterier även invadera cellkärnan. Infekterade monocyter inducerade TNF-α i stigande koncentrationer under de första postinfektiösa dagarna, vilket kan vara av betydelse för värdens försvar mot Rickettsia-infektionen och främja cellens överlevnad och hämma celldöd genom apoptos.
Fynden visar att R helvetica infekterar, överlever och replikerar sig i humana monocyter under stöd av en inducerad höjning av TNF-α. R helveticas låga cytotoxicitet och förmåga att överleva i monocyten, en egenskap som är utmärkande för kända patogena Rickettsiaarter som Rickettsia conorii, stöder en preliminär bedömning av R helvetica som en humanpatogen. De exakta mekanismerna för dess patogenes och betydelsen av denna infektion kräver dock fortsatta studier.
