Viktigt att vården har kunskap om koppling ADHD–fetma

Den vetenskapliga kunskapen om ADHD (attention deficit/hyperactivity disorder) och -associerade risker är omfattande [1], men trots att det sedan minst 20 år är känt att ADHD är överrepresenterat bland vuxna med fetma kommer kunskapen inte alla patienter till del [2, 3]. I svensk forskning har sambandet mellan ADHD och fetma rapporterats framför allt avseende barn och ungdomar [4-7], men även hos vuxna [8, 9]. Betydligt fler patienter skulle kunna få hjälp om kunskap om sambandet sprids på bred front i sjukvården.

ADHD är den vanligaste utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningen hos barn. Prevalensen är drygt 5 procent i världen [10]. Symtombilden varierar mycket, både mellan individer och under livet, men kärnsymtomen karaktäriseras av bristande uppmärksamhet/koncentration i kombination med ökad aktivitetsgrad/rastlöshet och impulsivitet.

De kognitiva/exekutiva svårigheterna innebär problem med exempelvis självreglering, planering, att styra beteendet på ett målinriktat sätt och att kunna hämma ett beteende. ADHD kvarstår i vuxen ålder hos 50–65 procent av fallen, och prevalensen hos vuxna beräknas till cirka 2,5 procent [11].

Bland vårdsökande unga vuxna med kraftig fetma är förekomsten av känd ADHD cirka 13 procent, medan symtom som vid ADHD (enligt skattningsskala) visar på en förekomst på 37 procent i samma grupp  [9]. I samband med utredning inför kirurgisk behandling har tidigare diagnostiserad ADHD rapporterats hos 15 procent av ungdomar med fetma respektive 50 procent vid symtom på ADHD enligt screeningformulär [7].

En hel del forskningsbaserad kunskap visar att symtom vid ADHD kan bidra till överätande, särskilt av lättillgängliga matfrestelser (snabbmat). Födoämnen med fett och socker kan precis som vissa droger leda till ett beroende, och överätande vid ADHD kan vara en form av självmedicinering [12].

Det finns ett antal vårdprogram i Sverige som i olika grad tar upp att ADHD ska beaktas hos patienter med övervikt och fetma. Övervikt och fetma anses vara vanligare hos grupper med lägre socioekonomisk status och mer än dubbelt så vanlig hos personer med kort utbildning jämfört med personer med högre utbildningsgrad. Samtidigt är det viktigt att beakta att ADHD i sig innebär risk för att underprestera i skolan [13].

I Sverige har kirurgisk behandling (bariatrisk kirurgi) erbjudits till patienter med svår obesitas sedan 1970-talet. Gastrisk bypass och sleeve-gastrektomi  är de vanligaste och mest väldokumenterade operationsmetoderna. Många får hjälp med viktproblemet efter kirurgisk intervention, men ett antal utvecklar andra beroenden och psykiska problem [14]. Dessa komplikationer skulle kunna bero på samtidig men ännu ej uppmärksammad ADHD. Bedömning/kartläggning avseende ADHD borde således ingå i den preoperativa utredningen.

Det finns effektiv behandling (inklusive medicinering) för ADHD som ger betydande symtomförbättring hos många [15, 16]. Individualiserad läkemedelsbehandling är en komponent i ett omfattande behandlingsprogram vid ADHD, där även psykoedukativa insatser ingår [17]. I en färsk studie [6] hade nära hälften av barnen med övervikt eller fetma nått normal vikt efter ett års behandling med läkemedel för ADHD.

Team i primärvården och på kliniknivå som utreder och behandlar patienter med obesitas måste även vara rustade för att bedöma/utreda och vid behov behandla ADHD [18]. Detta torde vara avgörande för att den multiprofessionella behandling som krävs vid obesitas ska bli framgångsrik.