En kvinna i 50-årsåldern sökte läkare vid vårdcentralen på grund av mag–tarmbesvär. Läkaren har skrivit i journalen att patienten haft besvären cirka ett år och nu noterat färskt blod i avföringen. Läkaren undersökte patienten och beställde laboratorieprov, bland annat blodvärde och kalprotektin. Enligt journalanteckningen skulle endoskopisk undersökning av magsäck och tarm eventuellt göras.
Ett halvår senare tog patienten kontakt på nytt på grund av kvarstående symtom. Samma läkare undersökte patienten och beställde återigen prov av blodvärde och kalprotektin samt övervägde tarmundersökning och remiss till kirurgen.
Några månader senare återkom patienten med ökade symtom. Denna gång skrev samma läkare remiss till kirurgkliniken och till ultraljudsundersökning av buken. Efter utredning på kirurgkliniken konstaterades att patienten hade ändtarmscancer.
Patienten har anmält händelsen till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Hon anser att diagnosen fördröjts.
IVO skriver att det viktigaste syftet med den kliniska bedömningen vid anorektala symtom som färskt blod i avföringen, är att utesluta ändtarmscancer. Den kliniska bedömningen bör enligt IVO inkludera inspektion, palpation, rektoskopi och ofta även proktoskopi. Enligt IVO kan ändtarmscancer ge symtom som ibland misstolkas som proktologisk sjukdom, till exempel hemorrojder, men IVO påpekar också att hemorrojder inte utesluter samtidig ändtarmscancer.
IVO anser att läkaren redan vid första besöket på vårdcentralen borde ha sett till att patient fått genomgå en rekto- och proktoskopisk undersökning eftersom hon uppgett färskt blod i avföringen.
Förhöjda kalprotektinvärden speglar inflammation men kan inte utesluta tarmcancer, skriver IVO, som anser att läkarens handläggning sannolikt försenat diagnosen av patientens ändtarmscancer. För det kritiseras läkaren.
