Coronapandemin har påverkat både samhällsfunktioner och ungas skolgång. Möjligheterna till en regelbunden skolgång har trots öppna grundskolor begränsats av hög elev- och lärarfrånvaro.

Hur skolor bidragit till samhällspridning av sars-cov-2 är omdebatterat [1, 2], men vikten av att hålla skolor öppna även under perioder av hög smittspridning har lyfts fram både i Sverige och internationellt. Sverige har varit ett av få länder med helt öppna grundskolor. I gymnasieskolan skedde en övergång till distansundervisning, en av de första restriktionerna under våren 2020.

En digital enkät med frågor kring elevhälsans arbete under pandemin skickades till Skolläkarföreningens 234 medlemmar i januari 2021. 149 medlemmar besvarade enkäten. Ytterligare 18 svarade utan att besvara frågorna, då de av olika skäl inte arbetade som skolläkare under pandemin (total svarsfrekvens 71 procent).

48 procent uppgav att färre elever än vanligt kommit till mottagningarna, och 17 procent uppgav att remisser till hälso- och sjukvården blev försenade. Arbetet med att upprätthålla vaccinationsprogrammet påverkades minst: endast 9 procent uppgav att vaccinationerna gavs med förseningar.

Undervisningen var inställd under vissa dagar på 40 procent av grundskolorna. Ytterligare 20 procent av grundskolorna var helt stängda vid något tillfälle.

Majoriteten av skolläkarna var engagerade i skolans smittskyddsarbete

  • som stöd till rektor/skolledning (42 procent)
  • i att ta fram kunskapsstöd till skolpersonal eller information till vårdnadshavare/elever (23 respektive 26 procent).

37 procent önskade mer råd från Folkhälsomyndigheten. Bara en mindre grupp som haft regelbundna möten/kontakter med det lokala smittskyddet var nöjda med råden. 18 procent hade möjlighet till möten med smittskyddsläkare och 15 procent hade möjlighet att skicka frågor till experter.

24 skolläkare hade själva varit sjuka i covid-19 (verifierat med prov). Ytterligare 7 hade haft klara symtom men inte kunnat ta prov.

På 40 procent av skolorna saknades tillgång till skyddsutrustning vid vaccinationer eller annat patientnära arbete. På 42 procent av skolorna användes visir eller munskydd.

Elevhälsan når majoriteten av alla elever, och Sverige har en internationellt sett hög vaccinationstäckning och tidig upptäckt av hälsoavvikelser.

Exakta uppgifter om vilka hälsokontroller som blev fördröjda saknas, men vi vet att en stor del av elevhälsans konsultationer handlar om psykisk hälsa, bedömning och remiss för utredning av till exempel skolios, hörselnedsättning, tillväxtavvikelse, medicinsk bedömning av nyanlända och behandling i speciella fall (utsatta barn).

En sammanfattning av pandemins konsekvenser för skolungdomars lärande och hälsa finns i en ny EU-rapport [3]. Det saknas fortfarande tillräcklig evidens, men flera studier visar på sämre möjligheter att nå kunskapsmålen samtidigt som avbrotten i skolans arbete och distansundervisning haft negativa effekter på elevers psykiska hälsa.

Skolan är med sina 1,4 miljoner elever landets kanske största och mest personaltäta arbetsplats. En specialistläkare inom skolhälsovården är utbildad för att kunna behärska hälsofrämjande och förebyggande arbete med fokus på vaccinationer, hygien och smittsamma sjukdomar enligt Socialstyrelsens kompetenskrav för specialiteten [4]. Mot den bakgrunden borde skolläkarens roll vara en självklarhet i kampen mot smitta i skolan.

1 januari 2020 blev Barnkonventionen svensk lag, och därmed ska vi – vid alla beslut som rör barn – i första hand beakta vad som bedöms vara barnets bästa [5]. Ett av elevhälsans viktigaste uppdrag är att agera som elevernas företrädare.

Antalet bekräftade dödsfall hos högstadie- och gymnasieelever till följd av covid-19 är 5/14 451 smittade (30 maj 2021). Det har tidvis varit nödvändigt att vidta drastiska åtgärder på grund av smittspridning, men har vi gjort tillräckligt för att hålla skolor öppna?