Eva Olofsson, ordförande för Sveriges ögonläkarförening. Foto: Klas Sjöberg

Liksom Svenska sällskapet för dermatologi och venereologi (SSDV) funderar Sveriges ögonläkarförening på hur ST inom privat verksamhet ska hanteras. Än så länge är det dock ovanligt.

Enligt Felix Cullin, ordförande för Sveriges privata ögonläkares förening, finns det ett stort intresse hos privata vårdgivare att ha ST-läkare, men hindren är för många.

– Ersättningen baseras inte på listade patienter utan på de åtgärder vi utfört. Ofta är det krav på att man ska vara specialist för att utföra vården. Det ges ingen ersättning för lön för ST-läkare, randningar, kurser, SPUR-inspektioner eller liknande, säger han.

Föreningen har haft diskussioner med regionerna för att hitta en bättre avtalsmodell.

– Men intresset från regionledningarna har tyvärr varit ganska svalt. Det är synd för just ögon är kanske den specialitet förutom allmänmedicin som har mest privat sjukvård, säger Felix Cullin.

Eva Olofsson, som är ordförande för Sveriges ögonläkarförening, vill gärna se ett ökat samarbete med de privata aktörerna.

– Det underlättar jättemycket för den offentliga sjukvården om fler privata aktörer vill ta ett utbildningsansvar. Samtidigt är det viktigt att de uppmanas och uppmuntras att följa Socialstyrelsens krav.

Socialstyrelsen får inte godkänna eller underkänna kliniker för ST. Vårdgivare som anordnar ST ska dock uppfylla de krav som finns i Socialstyrelsens föreskrifter. Det är vårdgivarens ansvar att se till att utbildningen håller god kvalitet. Det ska ske genom systematisk granskning och utvärdering av att verksamheten uppfyller de krav som ställs.

Sveriges ögonläkarföreningen efterlyser, liksom SSDV, en hårdare reglering av ST för att få en bättre överblick och jämnare kvalitet.

Föreningen misstänker att alla vårdgivare inte anmäler att de har ST-läkare eller genomgår en extern granskning vart femte år, vilket de enligt Socialstyrelsens föreskrifter bör göra.

– Det kräver att utbildningsverksamheten själv tar kontakt med SPUR-inspektören. Vi tror att det finns ett mörkertal. Det kanske glöms bort. Det kostar också ganska mycket för klinikerna att göra en extern granskning, säger Eva Olofsson.

Samtidigt påpekar hon att den externa granskningen är en aning tandlös eftersom det inte går att frånta en verksamhet rätten att utbilda ST-läkare.

– Jag tycker att det åtminstone borde göras en uppföljande kontroll från Socialstyrelsen om en vårdgivare får dåligt betyg.

Svenska sällskapet för dermatologi och venereologi och Sveriges ögonläkarförening har, liksom många andra föreningar, valt att ta fram egna rekommendationer och checklistor som ett komplement till Socialstyrelsens krav för att få en bättre och jämnare utbildningskvalitet. Problemet är, enligt föreningarna, att de bara är frivilliga att följa.

– Vi kan inte kräva att checklistorna ska följas även om vi förstås hoppas att våra medlemmar tar till sig dem och att studierektorer och verksamhetschefer följer våra råd, säger Eva Olofsson.

Socialstyrelsen kan inte använda checklistorna när de prövar ansökningar om bevis om specialistkompetens. Prövningen görs enbart mot ST-föreskrifterna och de allmänna råden, inklusive målbeskrivningarna.

– Vi tycker att Socialstyrelsens målbeskrivning är lite grov. Specialitetsföreningarnas checklistor borde betyda mer än bara rekommendationer, säger Eva Olofsson som även anser att obligatorisk specialistexamen bör införas.

Sveriges ögonläkarförening rekommenderar i vanliga fall den Europeiska specialistexaminationen som anordnas två gånger per år. Under pandemin har den dock ställts in och ögonläkarföreningen har därför ordnat en egen specialistexamination i Sverige.

Att införa ett system med obligatorisk specialistexamen kräver utredning, skriver enhetschefen Anna Vieru på Socialstyrelsen i ett mejlsvar till Läkartidningen.

»När vi tog fram de föreskrifter som nu gäller så bedömde vi att ordningen med intygande av handledare, kursledare, huvudansvarig handledare och verksamhetschef eller specialist i verksamhetschefens ställe var ändamålsenlig. Om vi skulle överväga att ändra ordning till ett system med specialistexamen skulle vi behöva utreda både om det vore ändamålsenligt och om Socialstyrelsen har bemyndigande att införa regler för ett sådant system. Som myndighet får vi bara ta fram regler inom ramen för de bemyndiganden vi har från riksdagen och regeringen«.

Läs mer:

Oro för kvaliteten när fler gör ST i dermatologi i privat regi