Tidigare intravitreal injektion var en av riskfaktorerna vid kataraktkirurgi

Egenreferat. Kataraktkirurgi är i dag västvärldens vanligaste ingrepp. Under 2019 utfördes ca 130 000 operationer enbart i Sverige. Operationen syftar till att ögats grumlade lins avlägsnas och byts ut till en artificiell lins. Den nya linsen placeras inuti linskapseln, förutsatt att komplikation inte har uppstått.

Uppföljning av kataraktkirurgi sker i Nationella kataraktregistret. Kirurgin är i mycket stor utsträckning förenad med goda resultat, men risken för komplikationer som uppstår under operationen är inte helt obefintlig. Till de mer allvarliga komplikationer som kan uppstå räknas skada på linskapseln eller zonula (kapselbrott). Dessa medför ofta att ytterligare operationer behövs för att komplettera kataraktoperationen. Givet den låga förekomsten krävs data från ett stort antal patienter för att identifiera och kvantifiera riskfaktorer för kapselbrott.

Nyligen publicerades en studie vars syfte var att kartlägga riskerna för kapselbrott utifrån variabler som inrapporterats till Nationella kataraktregistret [1]. I studien inkluderades även patienter som tidigare behandlats för våt makuladegeneration med intravitreal injektion, utifrån data som inrapporterats till Svenska makularegistret.

I studien ingick data gällande 907 499 ögon, registrerade i Nationella kataraktregistret från och med 1 januari 2010 till och med 30 juni 2018. Dessa samkördes mot Svenska makularegistret, och med hjälp av uni- och multivariat analys identifierades riskfaktorer för kapselbrott.

Kapselbrott förekom i 0,86 procent av fallen. Riskfaktorer associerade med komplikation (i multivariat analys) var visus ≤ 0,1 (OR [oddskvot] 1,75; P < 0,001), ålder ≥ 90 år (OR 1,25; P < 0,001), manligt kön (OR 1,09; P < 0,01), pseudoexfoliation (OR 1,33; P < 0,001), glaukom (OR 1,11; P < 0,05), diabetesretinopati (OR 1,35; P < 0,001), kirurgerfarenhet < 600 operationer (OR 2,77; P < 0,001), användande av rhexishakar (OR 6,14; P < 0,001), blå färgning av linskapseln (OR 1,87; P < 0,001) och mekanisk pupilldilatation (OR 1,52; P < 0,001). Rhexishakar används vid lös lins, vilket förklarar den stora överrisken. Efter samkörning av registren identifierades tidigare intravitreal injektion som en riskfaktor för intraoperativ komplikation.

I studien presenteras hur riskfaktorerna för ett givet öga kan kombineras och föras in i en modell som kan räkna ut risken för kapselbrott (Fakta 1). Modellen kan användas för riskutvärdering före kataraktoperation, i samtal med patient eller som underlag i remiss till instans med till exempel vitreoretinal beredskap.

Studien visar sammanfattningsvis att patienter som tidigare genomgått intravitreal injektion har en ökad risk för skada på linskapseln eller zonula vid kataraktkirurgi. Risknivån befanns vara större än för pseudoexfoliation och hög ålder, dock mindre än vid låg visus.