Redan under den första pandemivågen kunde vi slå fast att risken att drabbas av covid-19 är kopplad till flera påverkbara riskfaktorer och sjukdomstillstånd, som hypertoni, övervikt/fetma, hjärt–kärlsjukdom och diabetes, där det är välkänt att fysisk aktivitet kan verka förebyggande. Nu finns forskning som visar att regelbunden aktivitet även kan skydda mot svår covid-sjukdom med respiratorisk svikt.

I en studie från USA har data från 48 000 patienter med covid-19 analyserats [1]. Resultaten visar att de som var regelbundet fysiskt aktiva minst 150 minuter i veckan innan de blev sjuka (vilket motsvarar hälsorekommendationen) hade halverad risk för sjukhusinläggning och intensivvård. Fysiskt inaktiva personer hade 2,5 gånger högre risk att dö i covid-19 jämfört med dem som rörde sig minst 150 minuter i veckan.

I analyserna justerades för rökning, BMI, hypertoni och underliggande sjukdom. Endast hög ålder och organtransplantation innebar en högre risk än fysisk inaktivitet för allvarligt utfall av covid-19. Liknande resultat finns även i en studie från Korea och i en från USA [2, 3].

Även god kondition enligt cykeltest har samband med minskad risk att dö i covid-19 [4, 5]. God kondition eller muskelstyrka samt hög självvald gånghastighet är också relaterade till minskad risk för sjukhusinläggning vid covid-19, oavsett andra levnadsvanor, BMI, sjukdomar och socioekonomisk status [3, 5-7].

Den lägre risken för allvarlig covidsjukdom hos regelbundet fysiskt aktiva personer beror sannolikt på en kombination av påverkan på riskfaktorer, bättre utgångsläge och förstärkt immunförsvar. Regelbundet fysiskt aktiva personer har över 30 procent minskad risk att drabbas av infektionssjukdomar och infektionsrelaterad död [8]. Det är även känt att fysisk aktivitet kan stärka immunsystemets svar i samband med vaccination [8].

Återigen ser vi hur pandemin tydliggjort behovet av ett aktivt folkhälsoarbete inom alla sektorer och att insatser för att främja fysisk aktivitet måste prioriteras av vården. Enligt nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor bör hälso- och sjukvården efterfråga och notera fysisk aktivitetsnivå i patientjournalen och erbjuda den som behöver och så önskar stöd att förändra ohälsosamma levnadsvanor.

Trots att 34 procent av befolkningen är otillräckligt fysiskt aktiv [9] visar kvalitetsregister att långt ifrån alla tillfrågas. Knappt 5 procent av primärvårdens patienter får stöd för att öka sin fysiska aktivitet. Här har alla vårdgivare i Sverige en viktig uppgift i att öka följsamheten till riktlinjerna.

Att en fysisk aktivitetsnivå på minst 150 minuter i veckan är förenad med betydande hälsovinster har varit känt i ett par decennier. Redan 2001 tog Yrkesföreningar för fysisk aktivitet (YFA) tillsammans med Svenska läkaresällskapet fram de första rekommendationerna om fysisk aktivitet som stöd för hälsofrämjande arbete i vården och övriga samhället. Rekommendationerna har uppdaterats i år [10].

Glädjande nog har Folkhälsomyndigheten för första gången presenterat riktlinjer om fysisk aktivitet för att öka medvetenheten och vägleda organisationer och verksamheter i det förebyggande arbetet på nationell, regional och lokal nivå [11]. Trots detta, och trots den ökade evidensen om vikten av fysisk aktivitet för att minska risken för svår covid-19, saknas fortfarande en tydlig koppling till fysisk aktivitet i de förebyggande råden under pandemin.

Än en gång kan vi konstatera att främjande av goda levnadsvanor är livsviktigt, men mycket finns kvar att önska gällande handlingskraften. Vi uppmanar nu alla verksamheter som kan bidra till att fler rör sig att agera, både i stort och smått. Fysisk aktivitet kan stärka motståndskraften mot svår covid-19. Det bör vi utnyttja som en tredje »boosterdos«.