Läkarförbundet kommer att ta upp etnisk diskriminering med SKR

I Läkartidningen och även i andra medier har man tagit upp frågan om patienternas önskemål att träffa »etnisk svensk« läkare. Jag tror att det handlar om att patienterna vill träffa en doktor som kan svenska språket bra och vet hur svensk sjukvård fungerar.
Det finns många sidor av denna fråga. Är det svenska patienter som vill träffa en svensk doktor? Det är naturligt, och det finns förklaringar till det. Jag som själv inte är svensk, men känner mig som svensk, träffade nyligen en läkare på vårdcentralen, som jag var övertygat om inte förstådd allt som jag har sagt och sökte hjälp för. Jag fick bekräftelse på det när jag efteråt läste journalanteckningarna. Jag fick söka en annan läkare för att få den hjälp jag behövde.
Är det inte Socialstyrelsen som skapar problemet? Hur kan man tillåta läkare som inte kan språket tillräckligt att arbeta och träffa patienter. Utan språket har man inte förutsättningar för att göra bra jobb. Jag vet om patienter som har velat ha tolk för att förstå läkare! Det borde krävas av både bättre språkkunskaper nya doktorer samt att lära utländska läkare om svensk sjukvård, inte bara lagar, utan hur den fungerar rent praktiskt.  Det spelar ingen roll hur duktigt man är vara som läkare om man kan inte kommunicera med patienten.
Jag själv fick börja jobba efter bara en termin med svensk undervisning. Det var länge sedan. Jag kunde knappt prata svenska och det var svårt för de patienter som fick mig som doktor.
Det kan vara tvärt om, att patienter med utländsk bakgrund vill träffa en doktor som kommer från samma kultur som de och pratar samma språk. Jag känner många polacker, även de som kan bra svenska, som söker polska läkare. Man känner sig tryggare när man har ett gemensamt språk. Mötet med patienten handlar helt klart om att få medicinsk vård och behandling, men inte bara det. Som patient vill man bli förstådd, inte bara språkligt. Det är också sättet att uttrycka sig som hänger samman mycket med patientens och doktorns bakgrund. Språket är bara en del av kommunikationen, speciellt i min roll som psykiater.
Om en patient vill träffa en annan doktor än den patienten hänvisas till är det viktigt att fråga patienten varför, och att lyssna och försöka tillgodogöra dennes önskemål om den är rimligt. Frågan om att träffa en »etnisk svensk« läkare behöver inte alls handla om diskriminering.
Samtidigt får man inte glömma att Sverige har många doktorer som är inte »äkta« svenskar. De utgör en stor del av den svenska sjukvården och uppskattas mycket av både kollegor och patienter. Vad skulle sjukvården göra utan dem?