Studien är en granskning av 17 studier från olika länder utanför Norden, och handlar om konsekvenser av de besöksrestriktioner som införts inom äldreomsorg och sjukvård under covid-19-pandemin. Den visar att åtgärderna fått flera negativa konsekvenser. Bland de fysiska följderna för patienterna/brukarna finns minskat näringsintag, minskad daglig aktivitet och ökad smärta efter operation.
Bland de mentala effekterna finns symtom på depression, aggressivitet och ensamhet. Hos anhöriga noterades bland annat oro.
Författare är Karin Hugelius som tillsammans med ett par japanska forskare granskat 17 internationella studier från 2020.
– Det var väl inte helt oväntat att det var mycket både fysiska och psykiska bieffekter av det här, säger Karin Hugelius som är ambulanssjuksköterska och forskare inom krishantering och katastrofmedicin vid Örebro universitet, till Läkartidningen.
– Det som jag blev lite förvånad över, var att det var så tydliga bieffekter. Att man kunde mäta dem i flera studier, såsom näringsintag.
De 17 granskade studierna kommer från USA, Nederländerna, Italien, Taiwan, Hongkong, Japan, Irland, Kanada, Tyskland och Storbritannien. En av de amerikanska studierna hade i sin tur gjort undersökningar i flera andra länder, såsom Spanien och Saudiarabien. Inrättningarna som berördes var vårdhem, palliativ vård, Iva, neonatal intensivvård och andra sjukhusenheter. De flesta studierna var kvantitativa, men det fanns också kvalitativa, blandade och fallstudier.
Bara två av studierna fokuserade specifikt på patienter med covid-19 och/eller deras anhöriga. Några studier genomfördes vid helomfattande besöksförbud, medan andra gjordes under delvisa restriktioner. Sex studier hade patientperspektiv, åtta hade anhörigperspektiv, och två hade vårdgivarperspektiv.
En av de två studierna om vårdpersonalen, inriktade sig specifikt mot läkares upplevelser inom vårdhem, medan den andra fokuserade på olika personalgrupper. För personalens del innebar besöksförbud och restriktioner att mer tid gick till att kommunicera med anhöriga.
– Man kunde i nederländska studier se att det gick åt mer personal. Om anhöriga inte var på plats var vårdpersonalen tvungen att hålla kontakt med dem på andra sätt. Det var en viktig lärdom: besöksrestriktioner tar tid från annat arbete, säger Karin Hugelius.
– Och det var en studie som tittade på beslut om att avsluta livsuppehållande behandling. Då hade anhöriga inte alls hade den bild som de hade haft om de själva varit på plats och sett hur familjemedlemmen mått. Det skapade etiska konflikter för personal och försvårade sjukvårdens arbete.
Vad ska man ta med sig för framtida forskning och när man diskuterar besöksrestriktioner?
– En viktig sak är att vara medveten om att besöksrestriktioner kan ha många negativa hälsoeffekter och drar mycket resurser från sjukvården. Man behöver väga in det ganska noga så att det blir värt det, säger Karin Hugelius.
– Och forskningsmässigt har vi hur mycket som helst att titta på. Vad det har för effekt på smittspridning, till exempel. Och på vilket sätt kan vi motverka de negativa effekterna? Kan vi möjliggöra möten på ett säkert sätt, tror jag att vi ska göra det.
Läs hela studien: Hugelius K, et al. International Journal of Nursing Studies. 2021;121:104000
(uppdaterad 2021-08-13)
