Replik. Socialstyrelsen välkomnar Olle Svenssons debattinlägg i Läkartidningen som i flera delar belyser viktiga områden och fortsatta brister i vården vid osteoporos. Olle Svenssons synpunkter är värdefulla för oss i det fortlöpande arbetet med att hålla de nationella riktlinjerna uppdaterade. De kommer även att vara av värde när vi nu tar fram hälsoekonomiska beräkningar för att tydliggöra vinsterna med att arbeta fallpreventivt i vården. Nedan vill vi dock kort bemöta några av påståendena i debattinlägget.
I kontrast till Olle Svenssons påstående har de nationella riktlinjerna för vården vid osteoporos blivit mindre inriktade på laboratorievärden jämfört med de ursprungliga riktlinjerna från 2012. I dag pekar vi snarare på vikten av en sammantagen bedömning, där en låg bentäthet är en av flera riskfaktorer som vårdgivaren behöver ta hänsyn till. I de nuvarande riktlinjerna understryks att den sammantagna risken för benskörhetsfrakturer är mer avgörande än den faktiska bentätheten. På samma sätt har även riskkalkylatorn FRAX fått en mindre uttalad plats i de uppdaterade riktlinjerna. Sådana verktyg kan dock vara ett bra stöd för att bedöma risken för en benskörhetsfraktur, och det är därför rimligt att dessa finns tillgängliga i vården.
Olle Svensson menar vidare att preventiva och livsstilsförändrande åtgärder uteslutits från riktlinjerna. Det är en bild vi inte delar. Bland de allra högst prioriterade insatserna finns effektiva åtgärder i syfte att minska risken för frakturer, såsom fysisk träning och det strukturerade arbetssättet som går under benämningen frakturkedja. Vidare betonas i dag tydligare än tidigare betydelsen av att diagnostisera och behandla högriskgrupper för fraktur, det vill säga patienter med tidigare benskörhetsfrakturer och patienter som behandlas med kortison.
Det är samtidigt viktigt att påminna om att de åtgärder som Socialstyrelsen lyfter fram i de nationella riktlinjerna inte täcker alla de insatser som kan vara aktuella i vården vid osteoporos. Det finns också andra kunskapsstöd, bland annat från Socialstyrelsen, som ger kompletterande rekommendationer till vården. Exempel på detta är de i högsta grad relevanta nationella riktlinjerna för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor samt de olika stöd och utbildningsmaterial som tagits fram, både för hälso- och sjukvårdspersonal och för allmänheten, inom ramen för ett regeringsuppdrag i syfte att förebygga fall och fallskador.
Läs debattinlägget:
Socialstyrelsens riktlinjer vid osteoporos missar målet
