SBU-rapport: Bättre vård när patienten får träffa samma läkare

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) har gått igenom forskningen på området för att ta reda på hur personlig kontinuitet i vårdrelationen påverkar sjukdomsförlopp, vårdbehov och relaterade kostnader. Utvärderingen är avgränsad till personer med astma eller kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) respektive personer med allvarlig psykisk sjukdom.

Enligt SBU visar resultatet tydligt – även om tillförlitligheten varierar på grund av brister i den publicerade forskningens metoder – att det har goda effekter för patienterna att träffa samma läkare under en längre tid.

– Det är svårt att göra randomiserade studier på kontinuitet och observationsstudier graderas alltid lägre. Men alla resultat pekar åt samma håll. Personlig kontinuitet har klara positiva medicinska effekter i form av minskat behov av inneliggande vård, säger Sven Engström som är sakkunnig i projektet. Han är forskare och specialistläkare allmänmedicin i Region Jönköping.

För personer med astma eller KOL minskar exempelvis risken att dö i förtid vid högre relationskontinuitet i vården, enligt SBU. Dessutom ökar livskvaliteten. Även risken för sjukhusinläggning och behov att söka sig till en akutmottagning minskar. För personer med allvarlig psykisk sjukdom ger högre relationskontinuitet i vården också lägre risk att dö i förtid och lägre risk att behöva uppsöka en akutmottagning. Med relationskontinuitet menas att en patient har kontakt under längre tid med en läkare eller annan vårdperson, och därmed har möjlighet att utveckla en ömsesidig vårdrelation.

SBU har gjort hälsoekonomiska beräkningar för respektive patientgrupp, utifrån utvärderingens slutsatser rörande samband mellan relationskontinuitet och vårdutnyttjande.

När det gäller patienter med astma eller kroniskt obstruktiv lungsjukdom kan högre kontinuitet leda till 30–60 procent färre sjukhusinläggningar, och en besparing på 235–470 miljoner kronor per år för sjukhusvistelser. Besöken på akuten bedöms kunna minska med 10–60 procent, vilket innebär en besparing på 16–100 miljoner kronor per år.

För personer med allvarlig psykisk sjukdom beräknas bättre kontinuitet i vården kunna minska besöken på akuten med 5–15 procent – en besparing på 2–7 miljoner kronor per år för den typen av besök.

Sven Engström är inte förvånad över resultaten. Som allmänläkare har han arbetat på samma vårdcentral i 16 år och kunnat följa sina patienter under många år. Han har även själv gjort flera studier av kontinuitet inom primärvården.

– Att som läkare ha både barn, föräldrar och ibland även barnens far- och morföräldrar som patienter är lite häftigt.

Vilka är de stora fördelarna med det?

– Man blir inte en läkarkompetens utan en person, och får en relation. Och som läkare innebär det att man behöver mindre tid att läsa in sig på journalen och det är mycket lättare att bedöma en patient när man vet hur de brukar vara.

I den etiska analysen av SBU-rapporten diskuteras andra effekter som relationskontinuitet kan tänkas gynna, exempelvis delaktighet och trygghet. Risken för misstag av olika slag bör även minska när patient och läkare känner varandra.

Sven Engström anser att det finns ett stort behov av förbättringar och tror att det finns anledning att reflektera över vikten av personlig kontinuitet i vården av andra sjukdomstillstånd än de som SBU nu utvärderat. Han påpekar att svensk vård brister när det gäller kontinuitet i internationella jämförelser med andra OECD-länder.

– Vi är extremt dåliga. Vi behöver verkligen göra något åt det. Jag hoppas huvudmännen tar detta till sig.