Egenreferat. Vi har tidigare rapporterat att förskrivningen av opioider i ATC-grupp N02A till personer 30 år och äldre i Sverige 2000–2015 minskat från 35,0 till 23,9 definierade dygnsdoser (DDD) per 1 000 invånare och dygn [1]. Mätt som morfinekvivalenter ökade förskrivningen med 22 procent under åren 2000–2006, för att sedan fram till 2015 vara i stort sett konstant. Årsprevalensen (som kan följas sedan år 2006) mätt i antalet individer med minst en expediering på apotek/1 000 invånare var 113,5 år 2006 och 111,5 år 2015.
Globalt sammanställs opioiders tillgänglighet av FN-organet International Narcotics Control Board, INCB. INCB har i motsats till detta rapporterat närapå en tredubbling (en ökning med 150 procent) av opioidanvändningen i Sverige under 10-årsperioden fram till 2011–2013. För att studera orsakerna till diskrepansen genomfördes denna studie [2].
Rapporterad tillgång till opioider i Sverige, Norge och Danmark under perioden 2001–2013 (mätt av INCB som netto av inrapporterad produktion, import, export och lagerhållning från företag) jämfördes med offentlig statistik över expediering av opioid på apotek (Sverige, Danmark, Norge) samt total försäljning (Sverige, Danmark) inklusive receptfritt kodein (Danmark).
INCB inkluderar inte tramadol. Fentanyl utgör enligt INCB två tredjedelar av opioider i Sverige 2007–2009 mätt i DDD. Enligt officiell läkemedelsstatistik utgjorde tramadol 29 procent och fentanyl 5 procent. Trots att kodein studeras av INCB så uppges användningen i Sverige vara 0, medan andelen kodein enligt läkemedelsstatistik är 36 procent av DDD i Sverige.
Målet med INCB:s rapporter är att redovisa tillgång till opioider globalt och inte legal användning inom vården. Det är viktigt att skilja på »availability« och »(legal healthcare) use«.
En manuell insamling av produktions- och försäljningsdata för varje land innebär stor risk för felkällor. INCB:s rapporter saknar tydlig metodvalidering och triangulering. Uppgifterna för flera substanser är uppenbart orimliga för flera länder, vilket innebär att totalmängden i många fall sannolikt är felaktig.
Den av INCB uppgivna kraftiga ökningen av opioider i Sverige beror helt på att andelen fentanyl är kraftigt överdriven. Mängden kodein är försumbar, enligt INCB, som inte inkluderat tramadol.
Det är viktigt att inkludera samtliga opioider som funnits på marknaden under hela studieperioden då de kan vara substitut till varandra. Det är också viktigt att utöver DDD parallellt analysera andra mått, som morfinekvivalenter och årsprevalens.
Trenden från 2015 har fortsatt (Figur 1). Mängden opioider som expedierades på apotek till individer 30 år och äldre var enligt E-hälsomyndighetens statistik 16,4 DDD/1 000 invånare och dygn år 2020, en minskning med 53 procent sedan 2000 och 43 procent sedan 2006. Årsprevalensen hos samma åldersgrupp var enligt Socialstyrelsens statistik 94,0 behandlade individer/1 000 invånare år 2020, en minskning med 19 procent sedan 2006.
Tillgången till opioider i hälso- och sjukvård är bristfällig i många länder. Därför är globala jämförelser viktiga. Även om opioidanvändningen i Sverige de senaste 20 åren inte ökat, utan i stället minskat, så är problem med beroende och missbruk viktiga att belysa.