Helena Toss är hemma på gården och skördar sockerärtor när Läkartidningen når henne på telefon.
– I dag blir det begravning för Iva i Sollefteå, konstaterar hon.
Dagen före klubbades förslaget, som är en del i ett större sparpaket, igenom av regionfullmäktige i Region Västernorrland trots stark kritik från läkare, fackliga företrädare och oppositionspolitiker.
Många läkare har protesterat mot besparingarna. Mest motstånd har neddragningen av intensivvården vid Sollefteå sjukhus mött. Narkosläkaren Helena Toss är en av rösterna som hörts i den lokala debatten.
»Jag ser framför mig en bild av Sollefteå sjukhus som en vackert upplyst hägring som det står akutmottagning på, men när man tittar in genom dörren är det tomt«, skrev Helena Toss i ett brev till regionpolitikerna i mars.
Både hon och kollegan Mats Åström har varnat för att beslutet kommer att bli dödsstöten för Sollefteå sjukhus. Neddragningen kommer enligt dem leda till försämrad vårdkvalitet, ökade patientrisker, stafettkostnader och transportkostnader.
– För den personal som blir kvar är konsekvensen att politikerna vräker över ansvaret för prioriteringar på individer i personalen samtidigt som man tar ifrån dem verktyg och resurser. Och kräver att de ska leverera god och lika vård. Hur bra blir det? Och vilka vill stanna, undrar Helena Toss.
Beslutet innebär att de åtta platserna på Sollefteå intensivvårdsavdelning kommer att omvandlas till en så kallad intermediärvårdsavdelning (IMA) med fem platser. Avdelningen ska kunna vårda samma typer av patienter som i dag, förutom de som behöver invasiv ventilatorbehandling eller CRRT. Patienter som tidigare vårdats med respirator i Sollefteå, kommer i stället tas om hand på ett annat sjukhus i regionen.
– Konsekvensen för befolkningen är ju som det brukar vara i nedläggningsorter på landet. Lika vård är ett dåligt skämt som jag inte tror vi kan ge vad vi än gör – men jag tycker att vi borde sätta en grundnivå nationellt, säger Helena Toss.
Hon är trött på att höra politiker och tjänstemän säga att patientsäkerheten inte hotas och ser redan i dagsläget – i och med tidigare besparingsåtgärder – risker under varje arbetspass.
För henne blir den senaste neddragning droppen. I juli sade hon upp sig från sin tjänst som narkos- och intensivvårdsläkare i Sollefteå. Nu har hon bara en vecka kvar att arbeta på sjukhuset där hon började jobba på 2001.
– Jag vägrar jobba utan verktyg när jag förväntas leverera som att jag hade dem.
Beslutet är känsloladdat. Sjukhuset ligger henne varmt om hjärtat. Hon beskriver det som en nödvändig flykt från ett sjukhus som bit för bit har monterats ned. När BB och kvinnosjukvård, akutortopedi och akutkirurgi försvann från Sollefteå 2017 var hon ST-läkare på sjukhuset. De senaste åren har hon mest arbetat i grannregionen, på Norrlands universitetssjukhus i Umeå.
– I min värld ska Sollefteå sjukhus inte längre kallas sjukhus, säger hon.
Region Västernorrland måste spara pengar, budget går inte ihop och kostnaderna för inhyrd personal är stora i dag. Finns det något annat sätt att lösa grundproblematiken?
– Jag tror att styrningen av sjukvården som den ser ut i dag helt enkelt fungerar dåligt. Fritidspolitiker på regional nivå som inte kan verksamheten kan inte förväntas veta vad som blir konsekvenserna av olika neddragningar. Det blir ofta tokigt. Min tolkning är att detta inte bara handlar om Sollefteå utan att vi måste ta ett nationellt grepp om hela sjukvårdsfrågan: vad ska vi ha i offentlig vård, vad ska göras var och vad får det kosta?
Läs också:
Ja till kritiserad neddragning på Iva i Sollefteå
Oro för personalflykt efter sparförslag i Västernorrland
Färre vårdplatser ska spara pengar i Västernorrland
Narkosläkare i Sollefteå upprörs av nytt konsultförslag
