På senare år har Socialstyrelsen kommit med olika rekommendationer och riktlinjer för att minska läkemedelsrelaterade problem inom sjukvården. Vad som görs på golvet är långt ifrån tillfredsställande. I primärvården görs en del läkemedelsgenomgångar, men det borde även göras systematiskt inom slutenvården.

Läkemedel är en effektiv och central medicinsk insats som kan förbättra människors hälsotillstånd när de används på rätt sätt. Nya, effektiva läkemedel och generika har lett till att allt fler individer, framför allt äldre, använder flera läkemedel samtidigt under allt längre perioder, vilket medför en ökad risk för sidoeffekter. I takt med att man blir äldre försämras funktionen hos lever och njurar, och därmed förmågan att bryta ner, omvandla och eliminera läkemedel.

I dag ordineras många äldre flera långvariga medicineringar, bland annat benzodiazepiner, psykofarmaka, NSAID och opioider, utan någon behandlingsuppföljning. Inte sällan får patienter ett läkemedel för symtom som kan ha orsakats av läkemedel de redan tar. Många äldre patienter skrivs ut från sjukhus med fler läkemedel än vad de hade vid inskrivningen [1].

Att sätta in läkemedel när det är indicerat är självklart, men det borde vara lika självklart att ha en behandlingsuppföljning. Polyfarmaci kan var en anledning till att många äldre patienter drabbas av yrsel, svimning, förvirring, fall i hemmet, trötthet, förstoppning och blödning, vilket i sin tur leder till ett ökat antal besök till akutmottagningar och medicinkliniker [2]. 

Läkemedelsrelaterade skador är ett välkänt problem i Sverige. De ligger bakom upp till 30 procent av alla sjukhusinläggningar [3] och orsakar cirka 3 000 dödsfall varje år [4]. Trots detta är kunskapen om läkemedels­användning och framför allt läkemedelutsättning inte ­priorierad under läkarutbildningen. Även efter examen är frågan inte av särskilt stort intresse, och ST- och AT-läkare får inte ta del av grundläggande läkemedelsutbildning.

Läkaren förväntas ansvara för läkemedelsbehandling och läkemedelsgenomgångar, och ska kunna åtgärda de läkemedelsrelaterade problem som konstateras. En god läkemedelskunskap är en förutsätttning för att inte missa läkemedelsrelaterade problem. Brist på adekavt kunskap hos blivande läkare medför att man inte kan leva upp till Socialstyrelsens föreskrifter om en god och säker läkemedelsbehandling. 

Trots att polyfarmaci är en komplicerad fråga har studier visat att många läkemedelsrelaterade problem kan förebyggas och många liv räddas [5]. För att lyckas med detta krävs adekvat läkemedelskunskap, arbetsredskap och lokala rutiner. Därför är det viktigt att blivande läkares kunskaper om läkemedel och äldre kraftigt förbättras.

För att säkra adekvat kompetens krävs en kurs om läkemedel och äldre i början av den kliniska delen av läkarutbildningen, läkemedelsbehandling bör också ingå som en del i ST- och AT-läkares utbildningsprogram, och inkludera läkemedelsutbildning i de veckoutbildningar för ST- och AT- läkare som föreslås. Utöver detta är vidareutbildning och fortbildning kring läkemedel för läkare och övriga vårdpersonal av betydelse för att minska patienternas lidande och spara vårdens resurser på grund av felaktiga och onödiga läkemedelsbehandlingar.