Egenreferat. Enligt etikprövningslagen ska forskning med identifierbara känsliga personuppgifter ha etikgodkännande. För att undersöka efterlevnaden till lagen identifierade vi i databasen Web of Science 600 artiklar publicerade 2020 med känsliga personuppgifter insamlade i Sverige: 200 konsekutiva artiklar inom vardera av de tre domänerna hälsovetenskaplig forskning med somatiskt fokus, hälsovetenskaplig forskning med icke-somatiskt fokus och samhällsvetenskaplig forskning [1]. Artiklarna granskades utifrån om de rapporterat etikgodkännande eller inte. Vi undersökte också faktorer som kunde vara förknippade med att etikgodkännande inte rapporterats.
Information om forskningsetiskt godkännande saknades i 12 av 200 hälsovetenskapliga artiklar med somatiskt fokus (6 procent), 21 av 200 hälsovetenskapliga artiklar med icke-somatiskt fokus (11 procent) och i 54 av 200 samhällsvetenskapliga artiklar (27 procent; P < 0,001 vs båda kategorierna av hälsovetenskaplig forskning). När uppgift om etikgodkännande fanns angavs även godkännandets diarienummer i drygt två tredjedelar av artiklarna (Figur 1). Avsaknad av information om etikgodkännande var vanligare i observations- jämfört med interventionsstudier (P < 0,01) och i artiklar med 1–2 författare jämfört med ≥ 3 författare (P < 0,001). Bland hälsovetenskapliga artiklar var det vanligare att etikgodkännande inte rapporterades om artikeln kom från universitet/högskolor utan läkarutbildning jämfört med universitet med läkarutbildning (P < 0,001). Vår hypotes att artiklar publicerade i tidskrifter med låg impaktfaktor särskilt ofta saknar uppgift om etikgodkännande kunde inte bekräftas.
Våra resultat illustrerar forskningsmiljöns betydelse för hur etikprövningslagen efterlevs. Rapporteringen av etikgodkännande är någorlunda god, men långtifrån strikt, i svenska hälsovetenskapliga artiklar med känsliga personuppgifter. Inom samhällsvetenskaplig forskning är det ca tre gånger vanligare att information om etikgodkännande saknas. Även inom hälsovetenskaplig forskning kan det vara motiverat att uppmärksamma riskmarkörer för avsaknad av etikgodkännande: observationsstudier, artiklar med bara någon enstaka författare och artiklar från universitet/högskolor utan läkarutbildning. Det finns utrymme för bättre följsamhet till lagen för att värna om samhällets tillit till vetenskapen.
Referenser
- Asplund K, Hulter Åsberg K. BMC Med Ethics. 2021;22(1):92.
Jag rekommenderar alla att läsa originalartikeln i BMC Medical Ethics, som tyvärr troligen bara lockas av dem som är verksamma inom hälso- och sjukvården.
Enligt egenreferatet är rapporteringen av etikgodkännande någorlunda god beträffande hälsovetenskapliga artiklar, men detta omdöme avser inte de granskade samhällsvetenskapliga artiklarna, där information om etikgodkännande saknades i 27 procent jämfört med 9 procent för de medicinska artiklarna. Denna anmärkningsvärda signifikanta skillnad (chi-square test p<0.001) talar för behovet av bättre kunskaper hos icke-medicinska forskare om att Etikprövningslagen, som gäller sedan 2004, även omfattar icke-medicinsk forskning. Detta borde ha lyfts fram. Hur ska man nu påverka denna viktiga del av forskarsamhället ”för att värna om samhällets tillit till vetenskapen”?
Avslutningsvis vill jag också poängtera vikten av att vara ett gott föredöme. Jag saknar därför information i egenreferatet om den aktuella studien genomgått någon etisk prövning. Detta framgår visserligen i avsnittet ”Declarations” i originalartikeln men borde av pedagogiska skäl även ha angivits i egenreferatet. Detta borde ha observerats av Läkartidningens redaktion och motiverat en komplettering.
Wallerstedt lyfter fram den observation också vi tycker är anmärkningsvärd: När forskningen bygger på känsliga personuppgifter saknas uppgift om etikgodkännande tre gånger så ofta i samhällsvetenskapliga som i hälsovetenskapliga publikationer. Vi tror att detta inte bara beror på en längre tradition av etikprövning inom det hälsovetenskapliga fältet. Trots allt kom etikprövningslagen – som innefattar ALL forskning med känsliga personuppgifter – för 17 år sedan.
I originalartikeln spekulerar vi om andra tänkbara orsaker till diskrepansen. Kunskapen om etikprövningslagen kan vara sämre inom socialvetenskaperna, t ex på grund av brister i forskarutbildningen (uppgift om etikprövning saknades särskilt ofta inom de socialvetenskapliga discipliner där personuppgifter används sparsamt). De vetenskapliga tidskrifterna och forskningsfinansiärerna kan ha mindre strikta krav på att etikgodkännande redovisas. I litteraturen har dessutom grunderna och processerna för etikprövning kritiserats; det är möjligt att en del socialvetenskapliga forskare anser att etikprövningssystemet inte har så hög legitimitet.
Uppmuntrade av Wallerstedts kommentarer ska vi nu försöka sprida kännedomen om våra observationer också i samhällsvetenskapliga kretsar.
