Egenreferat. Orsakerna till att patienter drabbas av inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) är endast delvis kända. Sannolikt samspelar individens genetiska förutsättningar och miljöfaktorer med immunologiska reaktioner i tarmslemhinnan, där den naturliga barriären mellan lumen och tarmepitel skadats. Vid diagnos karakteriseras ulcerös kolit av blod- och slemtillblandade diarréer, men med högst måttligt förhöjda systemiska rutinmarkörer för inflammation, såsom CRP och SR. I likhet med andra immunmedierade sjukdomar som reumatoid artrit och typ 1-diabetes har man vid IBD noterat att markörer kan finnas mätbara en tid före diagnos. Serologiska markörer såsom antineutrofila cytoplasmatiska antikroppar (pANCA), men även lätt förhöjda CRP och IL-6, har noterats vid ulcerös kolit flera år före diagnos.

Genom ett samarbete mellan Örebro och Umeå universitet har vi analyserat cytokinnivåer och andra inflammatoriska molekyler hos 72 friska individer som inom 15 år från provtagning utvecklat ulcerös kolit [1]. Proteinnivåerna jämfördes med 140 individer som förblev friska under samma tidsperiod. 6 proteiner med signifikant ökade nivåer i plasma hos prediagnostiska fall kombinerades i en proteinsignatur. För att testa relevansen av proteinsignaturen vid aktiv ulcerös kolit analyserades blodprov från en europeisk kohort med prov tagna vid diagnos. På basis av 5 av de 6 proteinerna kunde en proteinsignatur användas för att skilja sjuka från friska (area under kurvan 0,92). 4 av 6 markörer visade sig också vara uppreglerade på ett likartat sätt hos friska tvillingar till patienter med ulcerös kolit, vilket talar för att arv och miljö har en viss inverkan på uttryck av dessa proteiner.

Detta är första gången någon lyckats visa i större detalj vilken typ av systemisk inflammation som aktiveras hos friska individer som i framtiden insjuknar med ulcerös kolit. Dessa immunologiska komponenter kan visa sig vara viktiga mål för terapier. Sannolikt innebär detta också ett första steg mot att i framtiden bättre kunna värdera risken för sjukdomsutveckling hos friska individer. En sådan utveckling kräver naturligtvis mer forskning inom detta område, men också nya framsteg kring möjliga förebyggande behandlingar och åtgärder mot IBD. Förhoppningsvis kommer vi i framtiden inte bara att hantera den etablerade IBD-sjukdomens komplikationer, utan också veta mer om hur vi förebygger sjukdom och bryter sjukdomsutveckling med tidig intervention.