Egenreferat. Det är välbelagt att förhöjt blodtryck i vila är associerat med ökad risk för senare kardiovaskulära händelser och död. Samtidigt har det funnits motstridiga resultat kring huruvida ett högt systoliskt maxblodtryck (SBTmax) uppmätt under arbetsprov kan kopplas till en motsvarande riskökning. Dock har SBTmax inte tidigare studerats i relation till normalvärden, vilket i sin tur ignorerar det faktum att blodtrycket som nås under arbete bland annat beror på arbetsbelastning och ålder.

I två separata kohorter har därför SBTmax under arbete studerats i relation till nyligen publicerade normalvärden, dels hos 10 096 individer (54 procent män) som genomgått arbetsprov på ergometercykel vid Länssjukhuset i Kalmar under åren 2005–2016 [1], dels hos 7 164 män som genomgått arbetsprov på gångmatta vid ett sjukhus för krigsveteraner i Palo Alto, USA [2]. I båda studierna undersöktes bland annat risken för död oavsett orsak associerad med att nå ett SBTmax under arbete motsvarande över 90:e respektive under 10:e percentilen (jämfört med i intervallet 10:e till 90:e percentilen), definierat av två olika normalmaterial med hänsyn till kön och ålder. Hazardkvoter (HR) beräknades avseende risk för död oavsett orsak [1, 2], kardiovaskulär död [1] respektive incident hjärt–kärlsjukdom (hjärtsvikt, ischemisk hjärtsjukdom, cerebrovaskulär sjukdom) [1], med justering för blodtryck i vila, kardiovaskulära riskfaktorer samt uppnådd arbetsbelastning.

Ingen av studierna påvisade en statistiskt signifikant ökad risk för död oavsett orsak hos de individer som nådde ett SBTmax motsvarande minst 90:e percentilen av respektive referenspopulation, vare sig ojusterad eller justerad. Hos de individer som hade ett SBTmax under 10:e percentilen var den ojusterade risken för död oavsett orsak 1,20 (95 procents konfidensintervall [95KI] 1,11–1,31) i den amerikanska populationen och 2,37 (95KI 2,02–2,77) i Kalmarmaterialet. Riskökningen var fortsatt statistiskt signifikant efter justering endast i Kalmarmaterialet. Där sågs efter justering en statistiskt signifikant ökad risk för incident hjärt–kärlsjukdom associerad med ett SBTmax under 10:e percentilen (HR 1,46; 95KI 1,25–1,69), liksom en ökad risk för kardiovaskulär död (HR 2,12; 95KI 1,47–3,03).

Sammantaget pekar resultaten från dessa båda studier dels på värdet av att bedöma SBTmax i förhållande till normalmaterial snarare än arbiträra tröskelvärden, dels på att det är hos patienter med lågt SBTmax som det finns en ökad risk för senare kardiovaskulär sjukdom och död. En möjlig förklaring till fynden är att patienter med ett lägre SBTmax än förväntat har en nedsatt förmåga att öka sin hjärtminutvolym under arbete, vilket i sin tur kan bero på underliggande subklinisk eller manifest hjärtsjukdom.