I slutet av juli publicerade Dagens Nyheter en granskning där reportrar utgav sig för att vara patienter och frågade vårdgivare om de kunde få en »etnisk svensk« eller en »svensk svensk« läkare eller tandläkare. I samtliga regioner fanns vårdgivare som gick med på kravet, totalt rörde det sig om 51 av 120.

Eivor Blomqvist, sekreterare i Region Jönköpings etikråd. Foto: Johan W Avby/Region Jönköpings län

Granskningen ledde till en debatt och flera regioner började arbeta med sina riktlinjer. Några regioner har behövt börja på ruta ett då de inte hade några riktlinjer för hur diskriminerande krav ska hanteras. Region Jönköpings län skickade ut sina riktlinjer i verksamheten på nytt för att påminna om dem. Men de kom egentligen till för ett halvt decennium sedan – 2016.

– Då var vi först i landet kring det. Det fick mycket massmedial uppmärksamhet för det var nytt då, säger Eivor Blomqvist.

Hon är sekreterare i regionens etikråd sedan 24 år och har själv bakgrund i vården. Hon gick egentligen i pension i december men vikarierar nu för sig själv i väntan på en efterträdare.

Hon tycker att vårdpersonalen är för skolad i att sätta patienten och dess önskemål i första rummet.

– Effekten av den nya patientlagen 2015 blev att rätten till valfrihet stärktes i hela landet. Då blandade man ihop begreppen och tolkade rätten att välja vårdgivare som rätten att välja behandlare.

Patienters möjligheter till val debatterades då flitigt i regionen. Med riktlinjerna ville Eivor Blomqvist och etikrådet skapa en tydlighet i hur långt en patients rättigheter går och sätta gränser.

– Jag kan knappt räkna hur många gånger jag har varit ute på arbetsplatser och pratat om detta. Det är ett konkret svar på din fråga »vad gör man?«. Det är inte bara ett dokument som ligger och vilar. Det är högsta grad levande, säger hon.

Det är sällan läkarna själva som tar emot patienternas krav. Det är ofta personer i receptionen eller telefon. Och det gäller att de känner en trygghet i sin hantering av kraven och att de har organisationen med sig. Det är något som kan kräva träning, till exempel genom rollspel.

Verksamheten ska inte gå med på att byta ut en behandlare, om det inte är för personalens bästa. I så fall ska man vara tydlig med att det är för personalens skull, inte patientens, menar Eivor Blomqvist.

En annan sak man kan göra är att hänvisa till en helt annan vårdgivare.

– Att inte ta emot den vård som erbjuds eller kräva att den ges av någon annan, anses juridiskt som samma sak att tacka nej till erbjuden vård. Det var ett av de allra viktigaste klargörandena när vi började samtala om det här, säger Eivor Blomqvist.

Hon menar att principerna kan vara lättare att tillämpa i öppenvården, medan det inte är lika enkelt i slutenvården.

– Men att markera tydligt och inte gå med på krav att byta vårdpersonal fungerar även i slutenvård. Skulle det sedan vara väldigt konfliktfyllt – det kan gå dithän att det skapar obehag för personalen – då måste man ha någon med auktoritet, säger Eivor Blomqvist.

– Där kan läkaren vara rätt person, men också klinikchef. I samtal klargör man att man inte kan fortsätta behandlingen under de förutsättningarna. Man får försöka komma fram till en ömsesidig överenskommelse med patienten.

Maria Taranger, områdeschef på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Västra Götalandsregionen. Foto: Johanna Ewald St Michaels/Sahlgrenska universitetssjukhuset

Men regionerna jobbar inte bara med riktlinjer. På Danderyds sjukhus i Region Stockholm har man tagit fram en affisch som synts runt om på arbetsplatsen. Där är budskapet till patienterna tydligt: »Du är välkommen att framföra önskemål, men du kan inte bestämma vem som ska undersöka, vårda eller behandla dig«.

Maria Taranger, områdeschef på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Västra Götalandsregionen, såg affischen på Twitter och tog idén med sig till sin egen arbetsplats (se bild nedan). Där lanserades en affisch för ett par veckor sedan som nu är tänkt att spridas på hela SU.

Maria Taranger tycker liksom Eivor Blomqvist att patientens valfrihet har misstolkats.

– Jag tror man behöver tydliga riktlinjer som också jobbas igenom på golvet. Valfriheten och patientens möjlighet att påverka vården har dragit i väg.

– Det är viktigt att vi pratar om det. Var går gränsen? Hur bemöter man det? Det tänker jag att vi ska initiera nu på SU. Men jag tror och hoppas att det skett spontant tidigare, säger hon och tillägger att det finns regionala riktlinjer sedan ett par år tillbaka.

Hennes område omfattar bland annat akutmedicin, prehospital vård och geriatrik. Där kan gränsdragningen för vad som tolereras vara svår med patienter som kanske är dementa, förvirrade eller har psykisk sjukdom.

När det gäller gynekologin är ett vanligt önskemål att kvinnor ska kunna välja kvinnliga gynekologer. Maria Taranger tycker att man ofta alltför lättvindigt går med på sådana krav utan att fråga sig vilka de bakomliggande orsakerna är. Och vilka blir konsekvenserna om det inte finns utrymme för manliga gynekologer? Samtidigt finns starka skäl att vilja ha en kvinnlig gynekolog eller åtminstone en kvinna i undersökningsrummet, exempelvis för kvinnor som våldtagits.

Danderyds sjukhus affisch om diskriminering (till höger i bild) gav inspiration till Sahlgrenska universitetssjukhusets (till vänster). Klicka för att se en större bild.

Det är exempel på situationer som Maria Taranger tycker bör diskuteras mer.

– Där tror jag inte att man kan slå fast något supertydligt. Man kan uttrycka önskemål så får vi se om det är förenligt med vår policy och om vi kan tillmötesgå dem eller inte.

Affischerna på SU hoppas hon blir ett avstamp för att komma till rätta med problematiken och hjälpa vårdpersonal att sätta ned foten mot patienters diskriminerande val.

– I stället för att det ska komma ett utbildningspaket som alla ska gå, tror jag på att hela tiden underhålla en diskussion. Och det är vi chefer som måste bära det, hålla den frågan levande, säger Maria Taranger.

Vad vill du skicka med till dina kollegor?

– Acceptera aldrig diskriminerande uttalanden. Det kan kännas obekvämt att säga ifrån till en patient som ju är i beroendeställning eller till en kollega. Men man ska verkligen inte tolerera sådant här. Och man ska begära stöd. Stötta era kollegor och var inte tysta.

 

Läs även:

DO i möte med regionerna: »Tror många fick tips och tankar«

Rydgren Stale: Regionerna måste skaffa riktlinjer mot diskriminering

Statsråd: Arbetsgivarna har stort ansvar för att stoppa diskriminering

Vårdgivare kallas till DO

Distriktsläkarföreningen: Politikerna måste ta ansvar för att vårdval aldrig baseras på etnicitet

Läkarförbundet kommer att ta upp etnisk diskriminering med SKR

Val av läkare utifrån etnicitet strider mot regioners riktlinjer

Sylf, SLF student och Sjukhusläkarna: Samtliga Sveriges vårdgivare måste ta sina anställda i försvar

Vårdgivare sa ja till önskemål om »etnisk svensk« läkare