– Skillnaderna är helt oacceptabla. Det finns inget som talar för att det är någon skillnad i sjuklighet i olika delar av landet. Det är ju inte på det viset att den här sjukdomen inte förekommer i glesbygd, säger Elisabet Waldenlind, docent och överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset och en av de ansvariga för registret svår neurovaskulär huvudvärk – en del av Neuro­registret.

Sedan 2019 rekommenderar experter­na i SKR:s (Sveriges Kommuner och regioner) råd för nya terapier behandling med CGRP-hämmare – en ny klass av läkemedel som förebygger migrän genom att blockera en neuropeptid som kallas CGRP – hos vissa patienter med kronisk migrän. 

Nu visar Socialstyrelsens databas för läke­medelsstatistik att förskrivningen av CGRP-hämmare ökar. Förra året fick 3 961 patienter i Sverige behandling, jämfört med 2 803 under året dessförinnan.

Men statistiken avslöjar också att det finns regionala skillnader.

I Stockholms län fick 790 patienter per en miljon invånare behandling med CGRP-hämmare förra året. Det kan jämföras med Västerbotten, Värmland och Jämtland, där det rörde sig om 170 patienter per en miljon invånare under samma period.

Exakt hur många patienter som borde få behandling med de nya läkemedlen är svårt att säga, konstaterar Elisabet Waldenlind, som alltså är verksam i det län där absolut flest får behandling.

– Definitivt är det så att det rimligen är många som inte får behandling som skulle ha det. Man kan nog säga att det i vart fall är en underbehandling i väldigt många delar av landet. Jag tror absolut inte att man har nått målet, säger hon.

Elisabet Waldenlind kopplar den ojämlika behandlingen i landet till en brist på neurologer, som är de enda som får förskriva CGRP-hämmare.

– Det råder brist på neurologer i landet för alla neurologiska sjukdomar, men i all synnerhet för huvudvärkssjukdomar. På en del ställen returnerar de till och med remisserna till primärvården eftersom neurologerna inte räcker till, säger hon och fortsätter:

– Det är långa väntetider. Många får vänta i ett halvår, kanske mer, på att få komma till neurolog.

Den högre förskrivningen i Region Stockholm tror hon bland annat förklaras av den väl utbyggda privata neurologivård som finns där.

– Man har också försökt avlasta Karo­linska i och med att Danderyds sjukhus har öppnat en enhet med intresse för migrän. De har också tagit emot många migrän­patienter från privata aktörer som lagt ned på grund av pension, till exempel. På det sättet är Stockholm lite mer gynnat än andra delar av landet.

Men hon efterlyser också bättre kunskap i primärvården.

– Om primärvården är helt på det klara med behandlingstrappan på sin nivå så vet de när det är dags att remittera en patient vidare till neurolog. Det kunskapsläget tror jag brister på många håll. Det är ungefär 10 procent av alla migränpatienter som behöver en neurologspecialists bedömning och hjälp. Men de kommer inte riktigt till.

Behandling med CGRP-hämmare kan bli aktuell för patienter med minst 15 huvudvärksdagar per månad, varav minst åtta med huvudvärk av migräntyp. Minst fem dagar per månad ska huvudvärken helt eller delvis förhindra arbete eller vardagliga aktiviteter.

Ytterligare ett kriterium är att patienten provat minst två läkemedelsklasser av förebyggande behandling utan att få tillräcklig effekt. Effekten bör utvärderas efter tre månader, och om minskningen av antalet migrändagar per månad är mindre än 30 procent bör behandlingen sättas ut, enligt NT-rådet.

Elisabet Waldenlind ser CGRP-hämmare som ett mycket viktigt tillskott till behandlingspaletten för patienter med kronisk migrän.

– Det är en stor framgång att man har kunnat hitta ett medel som för en del patienter kan göra väldigt stor skillnad. Enstaka patienter blir i princip anfallsfria. För andra minskar antalet migrändagar betydligt.