I förra veckan presenterade utredaren Karin Lewin resultatet av det uppdrag hon tilldelats av socialminister Lena Hallengren (S), en nära 600 sidor tjock lunta med förslag om att bland annat öka kunskapen om privata vårdförsäkringar. Men kritiken lät inte vänta på sig. Redan innan förslagen ens lagts fram krävde Svenska läkaresällskapets och LO:s experter från utredningen att frågan utreddes på nytt, eftersom de menade att utredaren inte kommit med några förslag på hur branschen ska regleras. Detta trots att regeringen efterfrågat lagförslag som skulle säkerställa att det inte är storleken på plånboken som avgör hur snabb vård en patient får.
John Lapidus, forskare i ekonomisk historia vid Handelshögskolan i Göteborg, har ägnat nästan tio år åt att studera bland annat privatiserad vård. Han säger till Läkartidningen att utredaren skulle föreslå en stopplag, men att hon gjorde motsatsen.
– Utredningen är ett enda långt försvar för att utvecklingen ska fortsätta på samma sätt som den gjort hittills. Det finns ett slags intellektuell ohederlighet i hur man undviker att följa direktiven. Oavsett vad man tycker i frågan måste man se att den här utredningen är ett haveri, säger John Lapidus.
Men Karin Båtelson, Läkarförbundets förste vice ordförande och expert i utredningen, delar inte den bilden.
– Man kan väl inte tillsätta en utredning för att få fram en stopplag om flera jurister kommer fram till att det inte är den bästa vägen? Vi kan ju inte ha sådana beställningsutredningar.
Läkarförbundets grundtanke är att privata sjukvårdsförsäkringar egentligen inte är problemet – utan dålig tillgänglighet och långa vårdköer. Därför är inte ett förbud en lösning, menar förbundet.
Karin Båtelson säger att utredningen »ville hitta problem« med privata sjukvårdsförsäkringar.
– Men det visade sig att det faktiskt inte finns underlag eller fakta för att påstå det.
John Lapidus köper inte att det skulle vara en sådan brist på kunskap.
– Det används som ett argument i utredningen för att förhala det här. Men nog har vi tillräckligt med kunskap för att göra det som direktiven efterfrågar. Jag och andra har skrivit spaltmeter om hur det växer fram ett helt parallellt vårdsystem, vi vet jättemycket om branschen.
Han förstår inte heller att utredningen inte kunnat slå fast att det verkligen förekommer att patienter med privata försäkringar går före i kön i den offentligt finansierade vården.
– Det är ju själva syftet med försäkringen, som alla vet. Det räcker med att titta på försäkringsbolagens och de privata vårdgivarnas hemsidor för att se hur man ska gå tillväga för att komma runt den offentliga vårdgarantin.
John Lapidus vill, precis som Svenska läkaresällskapet, att hela utredningen görs om. Han anser att socialministern borde rikta skarp kritik mot utredaren. Lena Hallengren är dock fåordig angående förslagen som nyss landat på hennes bord. I en kommentar till Läkartidningen skriver socialministern att hon precis tagit emot utredningen och att förslagen nu ska remitteras och analyseras.
»Regeringen kommer att återkomma med vad som blir nästa steg. Men vår uppfattning är tydlig, det ska inte vara möjligt att köpa förtur i den svenska hälso- och sjukvården«, skriver hon.
Läs även: Läkaresällskapet kritiserar utredning om privata vårdförsäkringar
Om utredningen
Karin Lewin, chefsjurist på Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, fick förra hösten i uppdrag av regeringen att:
- beskriva de undanträngningseffekter eller risker för sådana effekter som privata sjukvårdsförsäkringar har lett till inom hälso- och sjukvården.
- föreslå författningsförslag eller andra åtgärder som i möjligaste mån säkerställer att patienter med privata sjukvårdsförsäkringar inte får snabbare tillgång till vård eller bättre vård i den offentligt finansierade hälso- och sjukvården framför patienter utan sådana försäkringar.
- lämna ett författningsförslag som innebär begränsningar av hur hälso- och sjukvårdsverksamhet som bedrivs enligt avtal med regionen får finansieras.
Den 8 oktober lämnades utredningen över till socialminister Lena Hallengren med bland annat följande förslag:
- Regionernas krav på privata vårdgivare ska skärpas. Om en vårdgivare har andra uppdragsgivare än regionen ska det av avtalet framgå hur det säkerställs att inte vårdgivarens offentligfinansierade uppdrag påverkas negativt.
- Staten ska ta ett ökat ansvar, dels genom att Inspektionen för vård och omsorg ges bättre förutsättningar att utöva tillsyn över frågor som rör försäkringsfinansierad vård, dels genom att staten bör möjliggöra tillgång till data och ökad kunskap om effekterna av sjukvårdsförsäkringarna.
- Det offentliga ska säkerställa en beredskap för kunna vidta åtgärder som kan bedömas motiverade längre fram.
