En patient med ADHD som behandlades med centralstimulantia sedan ett par år, uppvisade förhöjt blodtryck. En känd biverkan av det aktuella läkemedlet. Patientens psykiater vid vuxenpsykiatriska mottagningen remitterade till medicinkliniken för dygnsmätning. Mätningen blev aldrig komplett men visade ett blodtryck på 191/122 och enligt remissvaret var fortsatt utredning av blodtrycket nödvändig inför fortsatt farmakologisk behandling. Patientens psykiater frågade då medicinkliniken var ansvaret för den fortsatta utredningen låg. Eftersom psykiatern inte fick svar ställde hon samma fråga igen cirka en månad senare. Samtidigt ökade hon patientens dosering av centralstimulantia över rekommenderad maxdos. Blodtrycket mättes under tiden flera gånger vid psykiatrin och visade fortsatt förhöjda värden. Efter ytterligare cirka två månader svarade medicinkliniken att det är primärvården som ska sköta utredningen. Psykiatern skrev remiss till vårdcentralen för utredning av patientens hypertoni samt insättning av behandling mot denna. Eftersom remissen inte innehöll någon information om vilket tryck patienten haft kallades patienten för att själv boka tid hos distriktssköterska. Patienten kom dock inte till de kontroller han kallats till. Ett par månader efter att remissen skrevs drabbades han av hjärnblödning.

En anhörig till patienten har anmält läkarens handläggning till Inspektionen för vård och omsorg, IVO.

Enligt IVO uppkom eller förvärrades patientens höga blodtryck till följd av behandlingen med centralstimulantia. IVO slår fast att behandlande läkare har ett övergripande ansvar för den ordinerade läkemedelsbehandlingen liksom för att patienten kommer till utredning snarast möjligt; den läkare som skriver ut ett läkemedel är också den som i första hand har ansvaret för att hjälpa sin patient när det uppkommer biverkningar.

Det höga blodtrycket var väl känt av psykiatern och läkemedelsbehandlingen av ADHD:n kunde enligt IVO ha avslutats tills patientens blodtryck var under kontroll. IVO anser att psykiatern inte skulle ha väntat i tre månader med att få svar på var ansvaret för den fortsatta utredningen av hypertonin skulle ligga. Psykiatern kritiseras av IVO för att hennes handläggning inte varit i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.