I en debattartikel i Läkartidningen [1] tar författarna upp vårdens växande digitalisering, som de anser sker utan nationell samordning och gemensam säkerhetskontroll. Författarna föreslår ett nationellt vetenskapligt råd för utvärdering av de digitala stödens medicinska effekter.

Vi stöttar förslaget om ett vetenskapligt råd, men vi (forskare inom eChildHealth – ett forskningsnätverk med finansiering från Forte) [2] vill samtidigt framhålla skillnaden mellan medicinska vårdappar och så kallade hälsoappar. Medan medicinska vårdappar klassas som medicintekniska produkter, och därmed står under tillsyn av Läkemedelsverket [3], gäller motsvarande inte för hälsoapparna.

Det saknas forskning om såväl medicinsk som teknisk säkerhet samt om huruvida kultur/traditioner påverkar användandet av digital teknik inom hälso- och sjukvård. Forskning om implementering av e-hälsa saknas helt. Speciellt angeläget är att stärka evidensen för medicinska vårdappar inom den nationella högspecialiserade vården (NHV) och inom vården av svårt sjuka barn.

I ett utskick från Nämnden för nationell högspecialiserad vård [3] framgår att Socialstyrelsen anser att samordningen mellan hemregionen och NHV-enheten bör stärkas, då övergången mellan olika vårdnivåer ses som en svag länk. När man exempelvis centraliserar avancerade kirurgiska ingrepp medför det ofta långa geografiska avstånd mellan patienten och NHV-enheten, med risk för avlövning av kompetens i närsjukvården.

Sedan 2018 bedrivs NHV för barn med medfödda missbildningar [4]. När barnet skrivs ut till hemmet efter en operation är det viktigt att kunna erbjuda vårdnadshavarna ett enkelt stöd för bedömning av sår, stomiproblem, behandling med salvor, antibiotika etc. Detta måste NHV-enheten ta ansvar för.

Vid barnkirurgiska enheten, Skånes universitetssjukhus Lund, erbjuds vårdnadshavare till barn som skrivs ut efter operation en surfplatta med en specifik medicinsk app [5] som, inom ramen för eChildHealth, utvärderas utifrån medicinsk säkerhet, vårdnadshavarnas och vårdpersonalens erfarenheter, kulturella och hälsoekonomiska faktorer, teknisk utveckling och strategier för implementering. Genom hela forskningsprocessen medverkar familjemedlemmar, olika personalkategorier, patientorganisationer samt verksamhets- och förvaltningsledning.

En första utvärdering visar att vårdnadshavarna generellt skattar surfplattan högt. Majoriteten använder den mycket efter hemgång från sjukhuset och upplever att den ger dem trygghet i att vårda barnet i hemmet. Som främsta fördelar rapporteras möjligheterna att själv bestämma tidpunkterna för att ställa frågor och enkelt kunna kommunicera med NHV-enheten med bilder, filmer och chattar. Som nackdelar anges väntan på svar från personalen och vissa tekniska problem. Vi ser även att individens tilltro till tekniken och förmåga att tillgodogöra sig vård digitalt (»e-hälsolitteracitet«) är relaterat till socioekonomiska faktorer och att detta påverkar hur man utnyttjar surfplattan.

Det är viktigt att skynda på omsättningen av forskningsresultat, stärka digitala säkerhetsnivåer och samla evidens kring betydelsen av e-hälsa för såväl patienten som vårdorganisationen. Vi vill gärna kunna utbyta och förankra forskningsresultat och erfarenheter med andra forskare, förvaltningar och myndigheter inom ramen för ett nationellt råd. Även medverkan av patienter i olika åldrar och deras närstående är avgörande för att nå rätt utveckling.