Covid-19-pandemin har lett till begränsad operationskapacitet och ökande väntetider för elektiva operationer. Många svårt sjuka patienter riskerar försämring under tiden de står i kö – däribland de med idiopatisk normaltryckshydrocefalus (iNPH).

iNPH är en underdiagnostiserad sjukdom och en viktig orsak till gångproblem, demens och inkontinens. En shuntoperation förbättrar symtomen hos 80 procent av patienterna [1]. Operationen ökar deras livskvalitet och är kostnadseffektiv ur ett samhällsperspektiv [2, 3].

Långa väntetider har tidigare drabbat patientgruppen. Vi ser nu att många individer riskerar att prioriteras lågt, då de är äldre och ofta inte kan eller orkar föra sin egen talan.

Patienter som fått vänta mer än 6 månader på operation uppvisar fler kvarstående funktionsnedsättningar än patienter som opererats inom 3 månader [4]. De patienter som behövt vänta länge på operation fick också kortare livslängd: endast 60 procent levde längre än 4 år efter operation jämfört med över 90 procent av dem med kort väntetid [5].

Resultaten från studien har lett till ett mer aktivt arbete med att undvika långa väntetider till operation för dessa patienter. Nu visar statistik från Nationellt kvalitetsregister för hydrocefalus [6] att antalet veckor från beslut till operation ökat från (i median) 14 till 18 mellan första kvartalet 2020 och andra kvartalet 2021. Till detta ska läggas att det ofta tar lång tid innan misstanke om iNPH fastställs samt att väntetiden på universitetsklinikerna för utredning och ställningstagande till operation var 17–23 veckor åren 2015–2020.

Målnivån för kvalitetsregistret är att 80 procent av patienterna med iNPH ska ha genomgått operation inom 180 dagar efter remiss. Trots det opererades endast 12,5 procent inom rekommenderad tid under 2020 [7].

Att väntetiderna till operation ökat under pandemin för patienter med iNPH är föga förvånande. Långa väntetider ses även i andra länder [8]. Det är dock viktigt att patientgruppen inte glöms bort i planeringen av operationskapacitet vid neurokirurgiska centrum.

Trots statistik som visar på att allt fler diagnostiseras och behandlas [6] finns data som pekar på att många fortfarande går med oupptäckt iNPH. Operationsincidensen i Sverige är 2,2/100 000 invånare/år, medan prevalensen i populationsstudier är 300–400/100 000 individer (2–4 procent av äldre personer) [9-11].

Att allt fler diagnostiseras beror sannolikt i första hand på att vi blivit bättre på att identifiera individer med iNPH, men vi har även en åldrande befolkning och iNPH blir som bekant vanligare med stigande ålder.

Neurokirurgin i Sverige och världen står inför dubbla utmaningar. Operationskapaciteten behöver matcha både den åldrande befolkningen, och den ökande diagnostiken av  iNPH. Samtidigt behöver de operationsköer som byggts upp under pandemin betas av.

En shuntoperation förlänger livet med 2,2 år och ger i genomsnitt 1,7 kvalitetsjusterade levnadsår (QALY) [3]. Vinsten med operation minskar om väntetiden till behandling förlängs. Kan samhället acceptera att många patienter med det behandlingsbara tillståndet iNPH försämras, eller till och med dör i förtid, i väntan på operation?