Landsbygden har vissa inneboende utmaningar, såsom geografisk tillgänglighet genom längre avstånd än i mer tätbefolkade delar av landet. Men det i sig upplever inte patienter som ett hinder för att komma i kontakt med vården och inget tyder på att väntetiderna är längre i glesbygd. Det visar kartläggningen som bland annat bygger på enkätundersökningar, intervjuer, nationell statistik och litteraturstudier.

Det finns dock ett par kvalitetsmått där primärvården på landsbygden, särskilt i de mest glesbefolkade delarna, uppvisar sämre resultat. Det gäller vissa medicinska utfallsmått, men också brister i kontinuiteten, främst när det gäller fast läkarkontakt.

– Det är färre som har en fast läkarkontakt eller fast vårdkontakt. Det kan också handla om att man upplever att man i lägre utsträckning får träffa samma person vid varje besök. Patienterna beskriver till exempel att de måste berätta sin sjukdomshistoria om och om igen, säger Siri Ståhle, projektledare vid Vård- och omsorgsanalys.

Kompetensförsörjningen är en särskilt stor utmaning för landsbygden. Myndigheten menar att det behövs insatser för att attrahera, rekrytera och behålla personal. Och insatserna behöver följas upp, speciellt eftersom det till stor del saknas forskning om hur effektiva sådana insatser är.

Privata vårdgivare upplever att det är svårare att etablera sig i landsbygdskommuner, vilket också lett till att färre har valt att göra så. Det beror delvis på svårigheterna att rekrytera. Regionerna ger ibland en speciell glesbygdsersättning som vårdgivarna till viss del tycker kompenserar för ett ökat behov. Men Vård- och omsorgsanalys tycker att regionerna skulle kunna använda fler typer av avtalsmässiga lösningar för att få fler privata aktörer att etablera sig. Det kan exempelvis handla om ett specifikt landsbygdsuppdrag inom vårdvalet, eller om att tillämpa lagen om offentlig upphandling.

Skillnader i medicinska utfallsmått kan till stor del bero på hälsa och socioekonomiska faktorer. Befolkningen i landsbygden är i regel äldre och har större behov av vård. Det finns en högre grad av socioekonomisk utsatthet, lägre utbildningsnivå och lägre inkomster.

Det tycks också ställa speciella krav på primärvården på landsbygden. Den verkar ta ett större ansvar och har fler patienter med komplexa behov. Det görs till exempel fler besök i primärvården och fler har hemsjukvårdsinsatser. Och primärvården kan behöva omhänderta patienter i väntan på transport till sjukhus.

Ställs det högre krav på landsbygdens primärvård?

– Formellt är det inte några andra krav. Men i praktiken kan det innebära andra krav, för att det helt enkelt är andra förutsättningar, säger Siri Ståhle.

Digitalisering av vården lyfts ibland som en lösning på en del av den problematik landsbygdens vård har. Och användningen av digitala vårdkontakter har i stort ökat i alla typer av kommuner under 2020 jämfört med året innan. Men landsbygdskommuner ligger i regel efter städerna, åtminstone om man tittar på de mer utpräglade nätläkarbolagen. Någon bra samlad statistik för både offentliga och privata utförare finns inte.

Anledningen till skillnaderna är flera. Det är till exempel i högre utsträckning unga som använder nätläkartjänsterna, och snittåldern är lägre i storstäderna. Personer i städer tenderar också att vara snabbare med att använda ny teknik.

Vård- och omsorgsanalys tror att digitaliseringen är viktig för landsbygden. Siri Ståhle nämner distansmonitorering, som exempelvis Jämtland Härjedalen jobbar mycket med. Ett annat exempel är digital rondning av särskilda boenden i Västerbotten.

– Vi tror det är en viktig del i att säkerställa en tillgänglig vård.

Vård- och omsorgsanalys har identifierat tre huvudsakliga utvecklingsområden med behov av insatser. Myndigheten anser att regeringen, regionerna och kommunerna behöver

  • säkerställa kontinuerliga insatser för kompetensförsörjningen på landsbygden.
  • se till att digitala verktyg används och utvecklas.
  • följa hur omställningen till nära vård påverkar kvaliteten på vården på landsbygden.

Detta kan handla om utbildning av personal, insatser för arbetsmiljön, och att se till att digital teknik är tillgänglig utifrån patienternas förutsättningar.

– Det är som med vården i stort. Det finns inte en enkel åtgärd utan man måste jobba kontinuerligt med många typer av insatser. Men om man gör det tror jag absolut att det går att utveckla vården på landsbygden, säger Siri Ståhle.

Kartläggningen finns på Vård- och omsorgsanalys webbplats.