»Jag vill att ni ska få panik«, sa Greta Thunberg i ett tal till världsledare i Davos 2019. Syftet var att ingjuta rädsla och stimulera till agerande i klimatfrågan. Panik ses oftast som något negativt och kan utmynna i irrationellt beteende, men jag tror att en känsla av panik ofta behövs för att människor ska agera snabbt och kraftfullt i kritiska situationer. 

Den initiala hanteringen av coronapandemin i Sverige verkar inte vara stimulerad av några panikkänslor och får ju mycket kritik i Coronakommissionens andra delbetänkande. Man anser att åtgärder sattes in för sent och inte var tillräckligt kraftfulla. Myndigheter och regering försvarar sig bland annat med argumentet att bristande beredskap i form av otillräckliga lager av skyddsutrustning och strukturella brister i äldreomsorgen är det som förklarar att Sverige klarat sig så mycket sämre än sina nordiska grannländer. Dessa brister var dock knappast okända i februari förra året och var ju i så fall ett mycket gott skäl för att sätta in kraftfulla åtgärder tidigt för  att hindra den explosionsartade utvecklingen av epidemin som startade i början av mars. Att covid-19 är en mycket smittsam och farlig sjukdom var ju inte okänt efter sjukdomens framfart i Wuhan. 

I jämförelse med coronapandemin är dock klimatkrisen ett väsentligt större problem som hotar allas vår hälsa och existensmöjligheter på sikt. Vi får hoppas att lagom mycket panik i denna fråga leder till tillräckligt snabba och kraftfulla åtgärder.