Vårdköer och långa väntetider är ett stort problem, trots omfattande statliga insatser konstaterar Riksrevisionen. Under coronapandemin har köerna växt ännu mer.

Dessutom finns det tecken på att statens försök att korta väntetiderna genom vårdgarantier, kömiljarden och standardiserade vårdförlopp leder till oönskad undanträngning av patienter med stora vårdbehov. Det riskerar i så fall att bryta mot grundlagens behovs- och solidaritetsprincip som säger att de svårast sjuka ska prioriteras.

Det är bakgrunden till att Riksrevisionen nu inlett en granskning av statens styrning. Syftet är att ta reda på om styrningen bidrar till kortare köer utan att leda till prioriteringar i strid med den etiska plattformen.

De senaste decennierna har staten använt vårdgarantier för att korta väntetiderna i sjukvården. 2010 skrevs vårdgarantin in i hälso- och sjukvårdslagen.

Den har senare kompletterats med överenskommelser med Sveriges Kommuner och regioner (SKR). 2009 kom regeringen och SKR överens om att införa den så kallade kömiljarden.

Åtgärderna har dock kritiserats. En av de starkaste invändningarna är att vårdgarantin och kömiljarden leder till undanträngning av sjukvård som inte omfattas av garantin – och att patienterna som har störst behov av vård inte prioriteras.

Regeringen och SKR slöt en överenskommelse om standardiserade vårdförlopp inom cancervården 2015. Syftet var bland annat att motverka att patienter trängs undan. Men uppföljningar som gjorts tyder på att även vårdförloppen riskerar att tränga undan patienter med stora vårdbehov.

– Vi hoppas att granskningen ska bidra till att den statliga styrningen för kortare väntetider blir mer effektiv, säger riksrevisor Helena Lindberg, i ett pressmeddelande.

 

Etiska plattformen

Prioriteringarna i hälso- och sjukvården ska bygga på en värdegrund som riksdagen har beslutat om. Värdegrunden innehåller tre principer:

  • Människovärdesprincipen innebär att alla människor är lika mycket värda och har rätt till vård oavsett ålder, kön, utbildning, social eller ekonomisk ställning.
  • Behovs- och solidaritetsprincipen innebär att de som har de svåraste sjukdomarna ska få vård först. Vårdpersonalen ska särskilt tänka på de svagaste patienterna, till exempel de som inte kan tala för sig och som inte känner till sina rättigheter.
  • Kostnadseffektivitetsprincipen innebär att det ska finnas en rimlig relation mellan kostnader och effekt av behandlingen. Om till exempel två olika behandlingar ger samma effekt så bör den som kostar mindre väljas.

Enligt riksdagens beslut är de tre principerna rangordnade så att människovärdesprincipen går före behovs- och solidaritetsprincipen, som i sin tur går före kostnadseffektivitetsprincipen.

Riksrevisionen

Riksrevisionens uppgift är att granska vad statens pengar går till, hur de redovisas och hur effektivt de används.

Myndigheten har ett grundlagsfäst oberoende och får själva besluta om vad som ska granskas och hur granskningen ska genomföras.