Fram till hösten 2016 testades kunskaperna hos specialister som kom från icke EU-land med ett kliniskt prov (Thuleprovet). Efter godkänt prov kunde de gå vidare och få svensklegitimation.

Brister i Thuleprovet gjorde dock att Socialstyrelsen erbjöd alla universitet att (mot ersättning) ansvara för ett nytt kunskapsprov. Medicinska fakulteten i Umeå fick uppdraget att genomföra två provtillfällen/termin på minst två platser i landet.

Redan från början fick provet stark kritik: för få godkända, för få försök etc. Andelen prekliniska frågor i provet är hög, och det finns exempel på att svenska läkare som arbetat kliniskt i många år inte heller klarat att få godkänt. Endast cirka 20 procent av dem som skriver provet klarar det vid första försöket och kan gå vidare till ett praktiskt prov, där i genomsnitt 70 procent blir godkända.

Umeå universitet har haft nyutbildade läkare (efter tionde terminen på läkarprogrammet) som testbädd, och ansvariga för provet anser att läkare i Sverige ska ha ett visst mått av prekliniska kunskaper. Om detta även är Socialstyrelsens åsikt kan det få ödesdigra konsekvenser för fortbildningen av kliniskt verksamma läkare som lämnat studietiden för många år sedan.

Den internationella läkarföreningen inom Läkarförbundet har sedan våren 2019 arbetat hårt för att det teoretiska provet ska utvecklas och anpassas. De förbättringar som skett är dock otillräckliga. Många svenska läkare som gjort provet ifrågasätter förutsättningarna, och vi som står bakom den här debattartikeln har såväl medicinska, rättsliga som pedagogiska perspektiv på provet.

Provet är en viktig del av integrationen av de nyanlända läkare som vi så väl behöver i svensk hälso- och sjukvård. Självklart ska det krävas rimliga kunskaper, men de ska prövas korrekt. Vi anser att kunskapsprovet för läkare från icke EU-land behöver granskas ur ett studenträttsligt perspektiv av Universitetskanslersämbetet, och en begäran om detta är inskickad. Följande behöver ses över:

  • Är det rimligt att en så liten procentandel blir godkänd? Universiteten gör normalt allt för att förbättra förutsättningarna för genomförande av prov där 4 av 5 studenter blir underkända. Det finns också ett starkt ekonomiskt incitament från statens sida för att förbättra prov på läkarutbildningarna. Detta saknas för provet för läkare från icke EU-land.
  • Rätt till omedelbar omprövning (i obegränsat antal) vid underkänt saknas. Den rätten finns för prov på läkarprogrammet.
  • För få studenter har möjlighet att skriva provet, på grund av brist på platser och långa avstånd till Umeå. Vid nästa provtillfälle ges provet endast i Umeå, trots att det finns universitet som ställer upp som plats 2. Detta bryter mot avtalet med Socialstyrelsen.
  • Provtiden är för kort och ger inte möjlighet till pauser.
  • Texterna i provet kan missförstås. De behöver granskas av personer med kunskap om SFI.
  • Tiden för varje svarsalternativ – 25–30 sekunder – är för kort.
  • Frågorna rymmer icke relevanta prekliniska kunskaper samt specialistfrågor som kan vara kopplade till lokala vårdprogram.
  • Det saknas förutsättningar att förbereda sig vad gäller adekvata referenser till uppdaterade kunskapsbaser.
  • Provet består av tre delar. Varje del bör bedömas för sig och ges godkänt eller icke godkänt.
  • Den vetenskapliga artikeln i del 3 är på engelska. Den bör tillhandahållas på flera språk. Socialstyrelsen har inte krav på kunskaper i engelska för att jobba som läkare i Sverige.
  • »Testbädden« bör vara adekvat för målgruppen.