Egenreferat. Aortaklaffsjukdomar kan i dag behandlas med antingen kateterburen teknik (transcatheter aortic valve implantation, TAVI) eller öppen aortaklaffkirurgi (surgical aortic valve replacement, SAVR). Generellt har hittills yngre patienter med låg kirurgisk risk behandlats med SAVR, och äldre patienter med högre kirurgisk risk har behandlats med TAVI.
Valet mellan TAVI och SAVR fattas på basen av kliniska, anatomiska och procedurrelaterade faktorer. Internationella behandlingsriktlinjer rekommenderar att patientens ålder, förväntade livslängd och kirurgiska risk ska värderas före beslut om behandlingsmetod. Patientens kronologiska ålder är given, och det finns validerade system för riskstratifiering vid hjärtkirurgi, till exempel Euroscore II. Den förväntade livslängden är svårare att bedöma, delvis för att det saknats information om långtidsöverlevnad efter SAVR i relation till kirurgisk risk och kronologisk ålder.
Syftet med studien [1] var att utvärdera medianöverlevnaden efter SAVR i relation till kirurgisk risk och ålder i en patientgrupp där både TAVI och SAVR är möjliga alternativ. Alla patienter > 60 år som opererades med isolerad SAVR i Sverige 2001–2017 på grund av aortastenos inkluderades (N = 8 353). Patienterna delades in i tre grupper baserade på kirurgisk risk samt i sex åldersgrupper (60–64, 65–69, 70–74, 75–79, 80–84 och ≥ 85 år). Den kirurgiska risken delades med hjälp av Euroscore in i låg, medelhög och hög risk, i enlighet med de randomiserade studier som jämfört TAVI och SAVR.
Vi fann att 7 123 (85,1 procent) av patienterna hade låg risk, 942 (11,3 procent) medelhög risk och 288 (3,5 procent) hög risk. Medianöverlevnaden var högst i lågriskgruppen, 10,9 år (95 procents konfidensintervall [95KI] 10,6–11,2 år), 7,3 år (95KI 7,0–7,9 år) i medelriskgruppen och 5,8 år (95KI 5,4–6,5 år) i högriskgruppen. I lågriskgruppen var medelöverlevnaden 16,2 år bland 60–64-åringar, 15,0 år bland 65–69-åringar, 12,5 år bland 70–74-åringar, 10,5 år bland 75–79-åringar, 8,2 år bland 80–84-åringar och 6,1 år för patienter ≥ 85 år. Kronologisk ålder var associerad med överlevnaden i lågriskgruppen, men inte i medel- och högriskgrupperna (P-värde för interaktion < 0,001).
Sammanfattningsvis visar resultaten att en stor majoritet av patienter behandlade med SAVR har låg kirurgisk risk. Medelöverlevnaden är särskilt för yngre patienter i lågriskgruppen lång, men betydande även för äldre patienter. Den långa överlevnaden för patienter med låg kirurgisk risk är av särskilt intresse eftersom uppföljningstiden efter TAVI bland lågriskpatienter ännu är begränsad.
Referenser
- Martinsson A, et al. Life expectancy after surgical aortic valve replacement. J Am Coll Cardiol. 2021;78(22):2147-57.
Redan för 32 år sedan publicerades en svensk studie i samma tidskrift som bland annat analyserade den relativa överlevnaden efter aortaklaffkirurgi (1). Där konstaterades ”Patients ≥65 years of age who underwent aortic valve replacement for pure aortic stenosis achieved a normalized survival pattern from the second postoperative year on, and had a “cure” rate of 94%, which, however, is partly related to preoperative patient selection”. Två år senare publicerade samma grupp en case-control study där man jämförde resultaten hos patienter äldre än 80 år med de som var mellan 65-75 år (2). Där noterades ”Although the patients ≥80 years old had a poorer preoperative status than that of younger patients, aortic valve replacement in this group did not require more use of hospital resources and resulted in a clinical improvement comparable to that of younger patients”.
Man brukar ju säga att ”70 är det nya 50”. Kanske kan man säga att ”80 är det nya 65”?
1. Long-Term relative survival rates after heart valve replacement
D Lindblom et al. J Am Coll Cardiol. 1990;15(3)566-573
2. Aortic valve replacement in octogenarians with aortic stenosis: A case-control study
M Olsson et al, J Am Coll Cardiol. 1992;20(7):1512-1516
