Brister i vården gällande moderna, välfungerande IT-system och dålig kommunikation mellan olika system har uppmärksammats länge [1]. Flera regioner har infört gemensamma system [2], vilket löst en del kommunikations- men inte prestandaproblem.

När nu Västra Götalandsregionen och Region Skåne håller på att införa enhetliga journalsystem [3, 4] blir det tydligt att det sätt man skött upphandling och implementering på hittills utgör ett hinder för välfungerande och långsiktigt hållbara modeller. I stället uppstår en lång rad kompromisser, förseningar och risker för att få det lika bra (eller dåligt) överallt [5]. Vissa verksamheter har redan exkluderats på grund av för stora patientrisker [6].

Få leverantörer kan tillhandahålla så stora och allsidiga system som behövs, och mycket tid går åt till anpassningar. Systemen kan därför vara omoderna redan när de införs, och kostnaden blir onödigt stor. Det uppstår en stor sårbarhet, där fel och störningar kan drabba alla vårdgivare i en region samtidigt [7]. Bundenheten blir långvarig genom avtal som tecknats i upphandlingen, och det krävs stor arbetsåtgång för att byta system.

Detta är en starkt bidragande orsak till att läkare lägger allt mer tid på administration i stället för att träffa patienter. Det behövs en ny infrastruktur för IT och informationsöverföring inom vård och omsorg. Staten bör ta ansvar för en nationell standard för vårddata där en mångfald av IT-system kan kommunicera med varandra. Följande fördelar finns:

  • Modern sjukvård kräver ofta insatser från flera instanser. En omfattande dubbeldokumentation sker. Risker uppstår när kommunikationen inte är optimal och samtidigt är IT-behoven olika i verksamheterna. Med en gemensam standard kan man ha optimala IT-system på vardera enhet, med direkt tillgång till nödvändiga uppgifter. Med mer data tillgängliga uppstår integritetsrisker, men med elektroniskt id kan upplåsning av till exempel journaler godkännas per enhet, när man exempelvis listar sig på en ny vårdcentral eller bokar ett besök på en mottagning.
  • Gemensam standard öppnar marknaden för innovativa IT-utvecklare som kan skapa system för både stora och små enheter. Med ökad konkurrens och mångfald kan vi snabbare byta ut dåliga system samtidigt som kostnaderna kan minska.
  • Den medicinska forskningen får nya möjligheter till stora befolknings- och registerstudier då man snabbt kan få tillgång till omfattande data från den kliniska vården. Det bäddar för nya innovationer, läkemedel och teknologi, förbättrat folkhälsoarbete och bättre förebyggande hälsovård.
  • Elektroniska remisser kan hanteras och fördelas på alla tillgängliga enheter efter rådande resursläge, såväl inom som utom regiongränserna. Väntetiderna och jämlikheten för patienterna förbättras, och vårdenheternas möjligheter att planera för en jämnare belastning och bättre arbetsmiljö ökar. Behov av olika behandlingar blir tydligare, vilket hjälper beställarna att rikta resurserna.
  • Myndigheter som ansvarar för kontroll och uppföljning av vården blir mindre beroende av anmälningar och manuell rapportering. Till exempel kan automatiserad avläsning av data flagga för avvikelser och patientrisker. Brister kan upptäckas tidigt och patientsäkerheten kan höjas.

En nationell IT-standard ger vårdprofessionerna makt över sina digitala arbetsredskap och kan leda till stora effektiviseringar av sjukvården, skapa en innovativ vård-IT-sektor, främja forskningen och i slutändan göra det möjligt för oss kliniskt verksamma att faktiskt hinna träffa våra patienter och ge dem bra vård.