Enligt Karin Nagy, ST-läkare och fackligt förtroendevald, är det största problemet inom barn- och ungdomspsykiatrin i Göteborg att det finns alldeles för få anställda för att ta hand om det stora antalet patienter.
– Det har varit ohållbart en längre tid men det var i vintras som folk började säga upp sig, säger hon.
I början av året försökte facket ligga på för att få fram en plan för verksamheten när uppsägningstiden väl gick ut och läkarna försvann.
– Men vi ser inte att något har gjorts, snarare har det blivit ännu mer ohållbart och fler har sagt upp sig.
Hittills i år har nästan tio specialistläkare plus ett antal ST-läkare sagt upp sig från BUP på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Dessutom är några läkare sjukskrivna. Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri rekommenderar en specialistläkare per 5 000 barn i upptagningsområdet. Men efter uppsägningarna har BUP på Sahlgrenska bara en specialist per 19 000 barn.
– För många har det varit droppen som urholkar stenen. Man har funnit sig i jobbet för att man trott att det skulle bli bättre. Men nu ser man att kollegorna börjar säga upp sig och inser att det innebär en ännu större arbetsbelastning, säger Karin Nagy.
Nu har facket bett Arbetsmiljöverket rycka in och se till att problemen åtgärdas. I sin anmälan skriver de fackliga representanterna bland annat om hur det höga söktrycket till akuten gjort bördan än värre för läkare som går primär- och bakjour. Många gånger ska det ha varit omöjligt att ta ut intjänad jourkomp eftersom ingen annan kollega har funnits på plats. Enligt facket innebär detta att läkare går till jobbet efter bara några timmars sömn och att de är i tjänst över 30 timmar i sträck.
För Karin Nagys egen del handlar mycket om att uthärda ett år till då hon blir färdig specialist.
– Jag försöker få ihop vardagen så att jag kan vara kvar ett år till. Det är så långt jag kan se just nu.
Marie Carlsson, verksamhetschef för BUP på Sahlgrenska, håller inte med om att läkarna inte fått gehör för sina synpunkter.
– Vi är igång med åtgärder, men de är inte helt tillfredsställande för vi fortsätter att gunga.
Bland annat försöker man se över arbetsstrukturer och undvika att »smeta ut« läkarna, som Marie Carlsson uttrycker det, för att undvika att de blir ensamma på en mottagning. Samtidigt pågår rekryteringar. Ett dilemma är dock läkarnas låga löner. I andra förvaltningar kan läkare tjäna mer, liksom på vårdcentralerna, och tar man klivet över till grannregionen Halland får man ännu mer i lönekuvertet, enligt Marie Carlsson.
– Det är en helt skev lönetrappa. Personal som jobbar med de som mår sämst borde få högst lön. Jag får också stöd för det här när jag lyfter det uppåt.
Om alla nu är överens om att lönerna bidrar till läkarflykten, varför kan ni inte bara ge dem några tusenlappar extra?
– Det tycker jag också men jag äger inte alla frågor. Även om jag är verksamhetschef och ansvarig för BUP är jag också mellanchef. Men med den all den här uppmärksamheten som vi får nu är det klart jag hoppas att folk ska få upp ögonen för detta.
(uppdaterad 2021-12-15)
