Under pandemins första och andra våg minskade antalet operationer i Sverige. Samtidigt ökade antalet patienter som stod i kö för operation längre än vårdgarantins gräns på 90 dagar.
Runt om i landet pågår nu ett arbete för att korta operationsköerna och ta itu med den uppskjutna vården.
I augusti meddelade Karolinska universitetssjukhuset att man inleder ett projekt för att göra extra operationer på lördagar. Målet var att göra 1 000 extra operationer utöver ordinarie operationsplan innan jul. Det målet nåddes i november och därför växlade sjukhuset upp målet till 1 500 extra operationer.
Carolina Hällsjö Sander, överläkare och verksamhetschef för perioperativ medicin vid Karolinska universitetssjukhuset, är den som samordnat arbetet med de extra operationerna. Hon säger till Läkartidningen att en bidragande orsak till att projektet fallit väl ut är att man under pandemin lärt sig att utnyttja sjukhusets gemensamma resurser mer effektivt.
– Vi kan operera fler patienter genom att vi minskar antalet »bommar«. Det handlar till exempel om att verkligen se till att det inte saknas en vårdplats när vi har en fullt bemannad operationssal. Vi har minskat de här tomgångskörningarna. Vi har också börjat med att göra elektiva ingrepp på en akutsal på morgonen. Det är ytterligare exempel på en effektivisering, säger hon.
Därtill har sjukhuset under hösten alltså haft runt tio extra operationssalar öppna under tio lördagar. Enligt Caroline Hällsjö Sander har man under lördagssatsningen bland annat opererat patienter inom vissa cancerflöden där man nu ser ett ökat antal remisser.
– Men vi har också opererat andra typer av patienter som vi inte har kunnat prioritera under pandemin, patienter som har behov av att genomgå korrigerande ingrepp i samband med förlossningsskada, ortopediska patienter eller plastikkirurgiska patienter där det inte är fara för livet men där det ändå finns ett lidande.
Caroline Hällsjö Sander pekar på att man under hela pandemin lyckats med att operera patienter med cancer i rätt tid. Och när det gäller hela operationskön så har den hittills inte vuxit jämfört med hur det såg ut före pandemin.
– Tittar man på den totala kön för Karolinska så är den precis som en genomsnittlig novembermånad har varit de 4 senaste åren. I dag står cirka 4 800 patienter i kö.
Med tanke på att satsningen med extraoperationer på lördagar tycks ha fallit väl ut, varför arbetar ni inte alltid så här?
– Vi jobbar hela tiden med ständiga förbättringar och delar av det här arbetssättet kommer vi ta med oss in i nästa år. Men vi planerar inte för att ha så här mycket elektiv operationskapacitet på lördagar. Det är inte smart. Det blir för dyrt och medarbetarna behöver kunna återhämta sig, säger Caroline Hällsjö Sander.
Leif Söderström, specialist i anestesi och intensivvård och överläkare vid Karolinska i Solna, är en av läkarna som arbetat vid några av de extra operationslördagarna under hösten. Han tror inte heller att det är en god idé att permanenta lördagssatsningen.
– Det är okej om det bygger på en frivillig basis, men det är svårt att permanenta en frivillig verksamhet. Tänk när ingen vill göra det längre, då står man med skägget i brevlådan. I stället så tror jag att man behöver en högre grundkapacitet, säger han.
Utöver frivillighet hos personalen tror Leif Söderström att en viktig framgångsfaktor är att man valt ut patienter som är lämpliga att operera på lördagar.
– Det är inte de här allra krångligaste utan det är en rimlig spridning av fall som man både från vår sida på narkos och från den kirurgiska sidan räknar med att man kan komma i mål på ett rimligt sätt utan stora risker för komplikationer.
Leif Söderström fortsätter:
– Sedan har det varit en motiverad skara med duktiga medarbetare också. Det tror jag kanske är det viktigaste. Alla vet vad vi ska göra, alla har läst på och vi får gå hem när vi är färdiga för dagen. Det tror jag är nyckelfaktorn i det här.
Samtidigt ökar nu antalet inneliggande covidpatienter på sjukhusen. Hur påverkar det operationsarbetet?
– Än så länge så får det inte så stora konsekvenser hos oss eftersom vi gör akut kirurgi och det vi kallar imperativ kirurgi, det vill säga saker som måste göras. Det håller vi på med nästan hela tiden – även när det var som högst tryck på Iva. Vi inte har så mycket att välja på, men vi hoppas verkligen att det inte kommer behövas lika mycket extrainsatser som tidigare under pandemin.
Även andra regioner har kallat in frivillig personal för att operera bort köerna. Region Norrbotten ska upphandla operationstjänster av externa aktörer från Norden och Europa för 500 miljoner kronor över fyra år för att klara den uppskjuta vården.
Men även om operationstjänster ska upphandlas är arbetet kring den uppskjutna vården högt prioriterat även inom regionens egna verksamheter. Både Gällivare sjukhus och Sunderby sjukhus drog under hösten i gång särskilda projekt för att korta köerna. Det bygger på att medarbetare frivilligt ställer upp och arbetar övertid.
I Gällivare har det till en början varit fokus på handoperationer. På Sunderby sjukhus har det handlat om att under helgen göra mindre dagkirurgiska operationer av barn.
Sahlgrenska universitetssjukhuset har också haft ett särskilt kökortningsprojekt som inleddes under våren. Enligt sjukhuset har hittills nästan 200 operationer gjorts inom projektet där man utnyttjat tomma operationssalar. För att inte konkurrera om personalen som finns i den ordinarie operationsverksamheten har operationsteamen inom kökortningssatsningen bland annat bemannats av pensionerade narkosläkare.
Nästa år övergår projektet i ett mobilt operationsteam. Tanken är att teamet ska kunna förflytta sig mellan områden och specialiteter för att på så vis öka operationskapaciteten på sjukhuset.
Från fackligt håll är entusiasmen för det mobila teamet dock inte särskilt stor. Ingrid Stubelius, specialistläkare i anestesi och intensivvård och vice ordförande i läkarföreningen vid Sahlgrenska, pekar på att skälet till att det finns salar som inte utnyttjas maximalt beror på att det är svårt att bemanna dem.
– Det är förstås jätteviktigt att sjukhuset tar ansvar för sina köer. Men som vanligt för Sahlgrenskas del så handlar det i grunden om att man inte kan rekrytera eller behålla personal på de här enheterna, säger Ingrid Stubelius, specialistläkare i anestesi och intensivvård och vice ordförande i läkarföreningen vid Sahlgrenska.
Hon hade hellre sett att resurserna för det mobila teamet i stället satsades på att stärka de ordinarie operationsverksamheterna.
– Det hade varit bättre att den ordinarie personalen som kan ingreppen och rutinerna får lösa de här köerna. Men då måste vi bli fler medarbetare. Det här mobila teamet blir ju som en verksamhet i verksamheten. Jag tror att det hade varit mer effektivt i det långa loppet att lägga de resurserna på den ordinarie personalen.
