2011 införde Region Gotland en ny modell för att organisera sjukvården. Den gamla traditionella klinikstrukturen ersattes av en matrisorganisation. Där införde man verksamhetsområden samt flera så kallade resursområden, bland annat röntgen, öppen- och slutenvård samt andra yrkeskategorier och kompetenser, exempelvis rehab.

Den nya organisationsmodellen mötte omgående kritik, inte minst från läkarhåll.

Modellen medförde till exempel att resursområde öppenvård och slutenvård hamnade i egen organisation som inte längre hängde ihop organisatoriskt med de medicinska specialiteterna. Det innebar att bland annat personalgrupper som arbetade kring samma patienter hade olika chefer.

Enligt läkarföreningen skapade matrismodellen oklarheter kring både ansvar och mandat. Dessutom blev det blev långa och krångliga beslutsvägar.

– De flesta av verksamhetsområdena hade så kallade verksamhetschefer, men de hade bara begränsat mandat. De fick hela tiden stämma av med andra chefer som tillhörde en annan del av matrisen, säger Regina Göbel, ordförande för Gotlands läkarförening.

Hon fortsätter:

– En matris kan kanske fungera i idealvärld i vissa delar, att man pratar mycket med varandra och på så sätt har ett smidigt sätt att komma överens. Men så fungerar det inte i praktiken. Det var ganska jobbigt. Sedan är det också konstigt att ha olika chefer på en arbetsplats med relativt få medarbetare.

Under årens lopp har organisationsmodellen justerats och förändrats stegvis. Bland annat återgick barn- och ungdomsmedicin och gynekologi och obstetrik till en klinikorganisation där alla personalkategorier fanns i samma organisation.

Men nu är det alltså slut med matrisorganisationen på Gotland. Från och med årsskiftet skrotas modellen helt inom sjukvården.

– Skälet att vi avvecklar matrisen är att professionen inte önskar ha den, säger Marie Loob, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Gotland.

Hon menar förvisso att en organisationsform i sig själv inte behöver vara felaktig.

– Men man har sedan starten inte landat i eller accepterat matrisen i verksamheten, framför allt inom läkarkollektivet. Den har varit ett irritationsmoment under alla år och roller och ansvar har av många upplevts som otydliga.

Arbetet med att få till en annan organisationsmodell inleddes redan under 2020 med att regionen gick ut med enkät till samtliga medarbetare med frågor om vad som skaver i arbetsvardagen och vad medarbetarna ansåg behövde göras för att förtydliga roller och ansvar.

Enligt Marie Loob tog en stor del av personalen då upp matrismodellen som ett hinder. Därefter inleddes en process där regionen tillsammans med verksamheterna arbetat fram en ny modell för att organisera vården.

– Vi haft en jättetransparent dialog. Det vi landat i nu är helt byggt av verksamheterna.

I praktiken innebär den nya organisationen en sorts återgång till en mer traditionell klinikstruktur där fler yrkesgrupper finns under samma tak, även om Marie Loob inte är så förtjust att använda ordet klinik.

– Vi har lite av den gamla kliniktanken, absolut. Men tittar du runt i landet så är det ganska varierat. Många har klinikvarianten och många har lyckats bra med matrisorganisation. Men det var för infekterat för att behålla matrisen här och det var viktigt att göra något nytt. Vi kallar det verksamhetsområden och vi pratar inte så mycket om kliniker även om det är det man associerar till.

Vad hoppas du att den nya organisationsmodellen ska ge?

– I första hand en större tydlighet i roller och ansvar och en bättre samverkan över professionerna runt patienterna för att skapa ett bättre patientflöde. Det är grundtanken, men självklart ska det också bli skönt att slippa ett internt slagträ och fokusera på att utveckla vår verksamhet, säger Marie Loob.

Regina Göbel har också goda förhoppningar på att den nya organisationsmodellen ska bli ett lyft och hon pekar på att en majoritet av verksamhetsområdena blir läkarledda.

– Jag hoppas inte minst på att våra kollegor som har tagit på sig ett klinikchefsuppdrag har tillräckligt med stöd för att de också ska kunna satsa på utveckling av verksamheterna. Då gäller det förstås att ta hänsyn till hela personalstyrkan, inte bara läkarna.

Regina Göbel fortsätter:

– Vi behöver också skicka ut signaler till omvärlden om att det finns lämpliga arbetsförhållanden så att fler läkare vill jobba här. En förhoppning att läkarledda verksamheter som visar en positiv utveckling kan attrahera kollegor. Då måste lönen men också arbetsmiljön vara värd namnet och det hänger starkt ihop med bemanningen.