Intervjustudier har visat att vårdpersonal och födande kvinnor har helt olika bild av de båda förlossningssätten. Kvinnor som önskar föda med planerat snitt anser att det är ett mindre riskfyllt sätt än att föda vaginalt, medan vårdpersonalen å sin sida hävdar motsatsen. Denna splittring tog SBU avstamp i när myndigheten nu gjort en sammanställning av studier som jämför vaginala förlossningar med kejsarsnitt som inte är medicinskt motiverade.
Utvärderingen ger dock inget entydigt svar. Ett kejsarsnitt utan medicinsk indikation innebär en ökad risk för komplikationer så som infektioner, rikliga blödningar, blodproppar i lungan, att livmodern brister eller att moderkakan vid en efterföljande förlossning växer in i livmoderväggen. På lång sikt ökar även risken för tarmvred. Men samtidigt innebär kejsarsnitt en minskad risk för förlossningskomplikationer i bäckenbotten. Till dessa hör analsfinkterskador, stressinkontinens, och på lång sikt även framfall, komplikationer som alltså är vanligare vid vaginala förlossningar. Om man räknar in även komplikationer som kan inträffa vid en efterkommande förlossning är kejsarsnitten förknippade med något fler och potentiellt allvarligare komplikationer än vaginala förlossningar.
Även för barnet innebär ett planerat kejsarsnitt ökade risker på både kort och lång sikt. Exempelvis löper barnet större risk för att behöva neonatalvård, att få andningsstörningar eller utveckla astma och diabetes. Sammanställningen visar inte att planerade snitt skulle innebära mindre risker för barnet på några områden.
Rapporten har även jämfört kostnader för de båda förlossningssätten. Kostnaden för operation och vård vid ett planerat kejsarsnitt utan medicinsk indikation ligger i Sverige på mellan runt 26 000 och 36 000 kronor mer det kommande året efter förlossningen, än efter en vaginal förlossning.
Psykologiska risker har inte ingått i sammanställningen.
Hela rapporten: Kejsarsnitt på kvinnans önskemål – fördelar och nackdelar för kvinna och barn
