»Nya behandlingsrutiner kan få stor påverkan på hur vi jobbar framöver«

Niclas Abrahamsson, överläkare, sektionschef och forskare vid Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet, tar utnämningen till internationell expert inom övervikt/obesitas av Expertscape som ett erkännande för forskningen inom endokrinologi i Uppsala. Hans egen forskning är inriktad på mekanismerna bakom GLP-1-analoger, som använts för behandling av typ 2-diabetes, men som visat sig kunna ge viktminskning vid obesitas.

– Det vi studerat är motre­glering och hjärnans roll i vikt­reglering och kontroll av blodsocker med PET-MR-kamera. GLP-1-analogerna har visat sig ha väldigt bra effekt vid fetma/övervikt: cirka 40 procent av behandlade patienter går ner väsentligt i vikt.

Kan fler behandlingsalternativ bli tillgängliga för den stora grupp som lider av övervikt?

– Ja, det ligger spännande nog mycket i »pipelinen« vad gäller medicinsk obesitasbehandling. Fetma och övervikt är en folksjukdom. Över hälften av Sveriges befolkning är överviktig och 10–15 procent lider av fetma. I dag lägger vi ofta skulden på patienten, exempelvis att det skulle bero på dålig karaktär. Det är lite samma resa för fetma som för alkoholism.

Kan GLP-1-analoger komma att ersätta fetmakirurgi?

– Inte fullt ut, men det vore spännande att hitta mekanismen bakom varför kirurgi fungerar så bra för flertalet patienter och sedan översätta det till medicinsk behandling. Det kan leda till att många patienter slipper kirurgi och att vi bara behöver operera dem som inte svarar på medicinsk behandling.

Om nu en stor andel svarar på behandlingen, varför erbjuds inte GLP-1-analoger brett?

– Det är för dyrt. Behandlingen ingår inte i högkostnadsskyddet, och kostnaden för patienten blir därför cirka 2 500 kronor i månaden. Inom en snar framtid hoppas jag att den inkluderas i högkostnadsskyddet för många av obesitaspatienterna, men eftersom den »potentiella kundkretsen« är i stort sett halva Sveriges befolkning krävs det att TLV (Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket) kan göra ett ordnat införande.

Hur ser det ut internationellt?

– Behandlingen är medicinskt godkänd i USA samt av EMA i Europa. Jag ser framför mig att det inom de närmaste fem åren kommer att finnas otroligt många nya preparat på marknaden, vilket kan pressa ner priset rejält. Medicinska framsteg inom obesitasbehandling betyder samtidigt att det krävs stora resurser hos primärvården för att möta den strida ström av patienter som kommer att vilja ha behandling, men jag tror att vården kommer att tjäna på det i längden. Även dagens obesitasbehandling tar stora sjukvårdsresurser i anspråk.

Du jobbar kliniskt, forskar och är sektionschef. Det låter som mer än ett heltidsjobb?

– Ja, jag jobbar 50 procent kliniskt, 50 procent som chef och sedan forskar jag »lite där emellan«. Det kan vara svårt att hitta tid till forskning. Det behövs fler kombinationstjänster för kliniker som vill forska, men de tycks bara bli färre och färre. Kliniska forskare vill också gärna ha projekt som man ser kan få betydelse i den kliniska verksamheten. Den forskning vi sysslar med är väldigt kliniknära. Resultaten är snabbt applicerbara.

Det saknas svenska behandlingsrutiner gällande medicinsk och kirurgisk behandling vid obesitas. Händer det något där?

– Ja, faktiskt. Socialstyrelsen publicerar snart behandlingsriktlinjer. Vi kan vänta oss att man tar ett steg mot mer aktiva behandlingsrutiner som kan få stor påverkan på hur vi jobbar framöver. Jag har varit delaktig i arbetet med riktlinjerna som vetenskaplig författare. Det var riktigt spännande.