När ST-läkaren Mira Rehal skulle påbörja sitt ST-förbättringsarbete 2019 ville hon gärna genomföra en förändring kopplad till klimat och miljö. Hon började undersöka om alla 47 000 plastspekulum och depressorer som används varje år på Sös kvinnoklinik skulle kunna källsorteras och återvinnas. Det visade sig vara för komplicerat, eftersom instrumenten inte får ha varit i kontakt med potentiella smittoämnen vid en manuell sortering. Tankarna bytte riktning efter att en kollega nämnt att Sahlgrenska universitetssjukhuset använde sig av spekulum i metall i stället för i plast. Mira Rehal landade i att följa det exemplet och arbetet fick en extra skjuts när hon tilldelades 340 000 kronor från Naturvårdsverket efter en utlysning om att minska plastflöden.
– Men även utan det anslaget skulle det ha blivit en vinstaffär för sjukhuset. På två år har man tjänat in de pengar vi lagt på att köpa in metallinstrument, säger hon.
Metallföremålen som har blivit den nya standarden rengörs i en diskdesinfektor som står på mottagningen.
– Jag trodde att vi skulle behöva använda oss av sterilcentralen, precis som med operationsinstrument, men Vårdhygien sa att det räcker bra att diska i den vanliga diskdesinfektorn. Det var en bonus, eftersom själva steriliseringsprocessen är miljöbelastande i sig, säger Mira Rehal.
Omställningen har redan permanentats på gynmottagningen, däremot har införandet på gynakuten fått vänta till efter en flytt till nya lokaler. Förändringen har mötts med intresse även från andra sjukhus, och flera kliniker i regionen ser över möjligheterna att genomföra samma skifte. Men Mira Rehal vågar inte riktigt slappna av.
– När det är brist på personal är det svårt att få tid till den extra arbetsuppgiften som det innebär att diska. Då är det enklare att bara plocka fram ett plastinstrument ur en påse. Så fort läget är pressat får man anstränga sig lite extra för att inte falla tillbaka till att använda plast, säger hon.
Mira Rehal skulle önska mer verkstad från regionledningen i miljöfrågan.
– Det är vi ute i verksamheten som ser vad som är fel, men vi behöver också få beslut uppifrån så att vi kan genomföra verkliga förändringar, säger hon.
Även flera andra läkare upplever att det går trögt att skapa grönare arbetsplatser i vården.
– Det finns en stor trötthet på golvet när det kommer nya förändringsarbeten. Personalen har varit med om otaliga sådana omställningar förut. Men vi har sett att det går att göra mycket bakom kulisserna; kring fastigheter, transporter och upphandlingar, sådant som inte rör vårdpersonalen, säger Ulrika Nyhammar, allmänläkare och hållbarhetsstrateg i Region Värmland.
Hon är en av de som arbetat med projektet »Hållbar vårdcentral« på två värmländska vårdcentraler, där man testat sig fram med olika spår. I efterhand tycker hon att vissa idéer var mindre lyckade.
– Vi köpte till exempel in jättefina sopkärl för återvinning som vi ville att de här vårdcentralerna skulle testa, men vi hade inte tänkt på att det behövs ett miljörum och en tydlig ansvarsfördelning kring vem som gör vad. Så äckligt matavfall blev stående och folk blev osams om vem som skulle ta hand om det, och så stod plötsligt en distriktsläkare och sorterade sopor. Det är ju inte rätt använd kompetens. Sådana misstag har vi lärt oss av, säger Ulrika Nyhammar.
Däremot har ett försök om att minska förskrivningen av läkemedel fallit bättre ut. Där har man bland annat tittat på särskilt miljöbelastande läkemedel, där protonpumpshämmare varit ett av preparaten. Där råder överförskrivning, samtidigt som en teori har varit att vissa patienter tar protonpumpshämmare delvis grund av bristande kontinuitet i vården. Läkare kan ha bytts ut på mottagningen utan att någon följt upp om patienten fortsatt har samma behov som tidigare.
– Man gick igenom alla patienter som var listade på vårdcentralen och som hade protonpumpshämmare förskrivet. Det visade sig att vi kunde sätta ut det hos en tredjedel och minska dosen eller byta till ett annat preparat hos en tredjedel, vilket har sparat både pengar och miljö.
En ST-läkare har också tagit fram ett standardbrev som skickas ut till patienter som önskat förnyelse av vissa preparat. I brevet finns information om vilka effekter patienten kan förvänta sig vid en nedtrappning. Det gör att patienten har en helt annan förståelse när läkaren vid nästa besök inte förnyar receptet, menar Ulrika Nyhammar.
Men de steg som tagits i rätt riktning är otillräckliga, enligt Ulrika Nyhammar. Hon skulle önska att det fanns en större diskussion om den livsstilsrelaterade ohälsan kopplat till klimatet.
– Sjuttio procent av alla människor på jorden dör av livsstilsrelaterad sjukdom, samtidigt som vi lägger ungefär tre procent av vår budget på prevention. Genom att förändra beteenden skulle vi kunna minska vårdens klimatavtryck drastiskt. Det borde vi prata mer om, säger hon.
Peter Bentzer, överläkare och professor i anestesiologi och intensivvård, tilldelades förra året Svenska läkaresällskapets hållbarhetspris. Priset fick han för att ha kartlagt anestesigasers klimatpåverkan, vilket sedan ledde till att Helsingborgs lasarett slutade använda den största miljöboven, desfluran. Sedan dess har han bland annat försökt få ner användningen av engångsmaterial, men har stött på problem han inte räknat med.
– I våras införde vi ett flergångsset med nålförare och saxar, men då började det försvinna massor så vi har behövt beställa nya. Då är ju hela miljövinsten borta. Det kan vara så att personalen inte riktigt förstått vad som gäller och råkat slänga dem.
Peter Bentzer hade gärna sett även att sterila engångsförkläden byttes mot flergångsförkläden i textil, eftersom en sådan förändring skulle minska sjukhusets klimatpåverkan avsevärt. Infrastrukturen sätter dock stopp, det finns inget tvätteri i Skåne som kan tvätta textilier sterilt. Nu vill han i stället borra ner sig i hygienföreskrifterna och undersöka vad det finns för evidens för olika riktlinjer. Han tror till exempel att handskar används i alldeles för hög utsträckning inom vården.
– Som det är just nu trumfar hygien allt annat i vården. Man har inte ett riktigt kritiskt förhållningssätt till hygienriktlinjer och vad det kostar i förhållande till vad det ger. Och här pratar vi enormt mycket pengar och resurser som ingen tvingas motivera, känns det som.
Hur pass bra är vården, enligt dig, på att ställa om till att bli mer klimatsmart?
– Vi har inte ens börjat. Än så länge är det nog tyvärr mest läpparnas bekännelse, säger han.
Läs också:
Läkare för miljön vill se mer verkstad
Läkartidningens podd: Maria Wolodarski vill engagera läkare i miljön
(uppdaterad 2022-04-08)
