– Pandemin är inte över, därför blir detta ett deltidsbokslut.

Med de orden inleder Coronakommissionens ordförande Mats Melin pressträffen efter att slutbetänkandet om den svenska virusstrategin lämnats över till socialminister Lena Hallengren (S).

Återigen lyfter kommissionen kritik mot det svenska agerandet och den här gången handlar det om rimligheten i det svenska vägvalet och vem som bär ansvaret. I slutbetänkandet pekas Folkhälsomyndigheten ut som ansvarig för att ha vidtagit för få, för sena och otillräckliga åtgärder som inte lyckades begränsa smittspridningen. Regeringen å sin sida anklagas för att okritiskt ha godtagit Folkhälsomyndighetens bedömningar och inte krävt kursändring. Enligt kommissionen bär regeringen därför det yttersta ansvaret för de få och sena åtgärderna. Även regioner, kommuner och SKR får kritik. Sveriges Kommuner och regioner bär en betydande del av ansvaret för att provtagningen och smittspårningen i större skala inte kom på plats förrän under hösten 2020, menar kommissionen.

I sitt slutomdöme skriver kommissionen att regeringen omgående borde »ha tagit ledningen i krisen«. Det borde ha gått att överkomma de hinder som i viss mån självständiga myndigheter, regioner och kommuner kan utgöra, menar ledamöterna i sin granskning.

»Regeringen har varit alltför ensidigt beroende av Folkhälsomyndighetens bedömningar. Ansvaret för myndighetens bedömningar vilar ytterst på en enda person, myndighetens chef. Det är inte en tillräckligt bra ordning för beslut under en allvarlig samhällskris«, står det i slutbetänkandet.

Det stod tidigt klart att det rörde sig om en allvarlig samhällskris där avvägningar mellan olika samhällsintressen krävdes – »avvägningar som ytterst är av politisk natur«.

Kommissionen menar att regeringen visserligen inte kan sätta sig till doms i vetenskapliga tvistefrågor, men när kunskapsläget är erkänt osäkert måste olika uppfattningar från vetenskapen tas till vara. Oberoende experter borde ha knutits till regeringen för att få ett bredare underlag inför besluten:

»Regeringen kunde, och borde, ha kallat till sig sakkunniga från olika vetenskapsområden och formerat ett rådgivande organ. På så sätt hade regeringen inte behövt göra sig helt beroende av sin expertmyndighets bedömningar.«

Kommissionen föreslår att en instans för nationell krisledning inrättas direkt under regeringen, med uppdrag att ta in information från alla aktörer, analysera situationen och bidra med underlag kring effekterna av olika åtgärder. Vid behov ska en sådan instans också kunna komma med bindande direktiv till myndigheter att vidta åtgärder som bedöms nödvändiga.

Kommissionen anser också att råd och rekommendationer borde ha kommunicerats som tydliga förhållningsregler. I stället blev de öppna för tolkningar, menar Mats Melin.

– Råden blev ännu mer otydliga genom det sätt de kommunicerades på: »Fundera på om din resa i påsk verkligen är nödvändig« istället för »stanna hemma i påsk«.

Däremot är kommissionen positiv till att regeringen betonat att det handlat om frivillighet att följa råden och rekommendationerna, eftersom det gjorde att svenskarna behöll mer personlig frihet än i många andra länder. Denna inriktning borde dock inte ha hindrat Sverige från att i pandemins start vidta mer ingripande åtgärder.

»När en plan saknades för att skydda de äldre och andra riskgrupper borde tidigare och fler insatser ha gjorts för att försöka bromsa den allmänna smittspridningen. Sådana inledande åtgärder hade också skapat mer tid för överblick och analys.«

Regeringen och Folkhälsomyndigheten borde ha använt sig av försiktighetsprincipen, i stället för att upprätthålla kravet på evidens och beprövad erfarenhet, säger kommissionens ordförande Mats Melin under pressträffen. Med snabba och kraftfulla åtgärder hade man kunnat skala ner »om det visat sig att man tagit i för mycket« i stället för att skala upp. Mats Melin drar paralleller till brandkårens arbete.

– Man skickar inte ut en bil först för att kolla om det brinner för att sedan ringa efter förstärkning, säger han.

Som exempel nämner han att sportlovsfirare borde ha anvisats till hemkarantän. Ett tillfälligt inreseförbud borde ha införts i mars 2020, och vissa verksamheter där många människor träffas borde ha stängts ner. Kommissionen anser dock att det var en riktig avvägning att hålla förskolor och grundskolor öppna.

Fredagens rapport är det tredje och sista betänkandet från coronakommissionen. Den första rapporten i december 2020 fokuserade på äldrevården, medan den andra rapporten i höstas handlade om om krisberedskapen i stort. Redan i dessa var kritiken hård och ord som »haveri« och »svek« har använts.

Tidigare rapportering:

Första delbetänkandet: Coronakommissionen: Strategin att skydda de äldre har misslyckats

Andra delbetänkandet: Skarp kritik mot virushanteringen: »Beredskapen undermålig«