»Elitstyrkans hemligheter« en av utmaningarna för ST-läkaren

Karim Hotek fick kämpa för att uppnå sin dröm att bli läkare. I höstas skrev han en bok som delvis bygger på erfarenheter­na att växa upp i ett utsatt område. Nu syns han i tv-programmet »Elitstyrkans hemligheter«, där deltagarna utsätts för extrema fysiska och psykiska prövningar.

Varför ville du vara med?

– Jag har alltid varit en person som gillar att utsätta mig för risker och att testa gränsen för vad jag är kapabel till. Jag har alltid älskat människokroppen – vi kan göra mycket mer än vad vi tror.

Gick det att förbereda sig?

– Ja, jag började förbereda mig 6 månader innan jag ens visste om jag skulle komma med. Jag tränade upp psyket genom att ställa klockan mitt i natten för att sticka ut och springa, sedan kunde jag komma hem, vara hungrig och ställa fram mat, men åt inte utan stack iväg igen på en löprunda. Jag visste ju att vi inte skulle få mat ordentligt under tävlingarna. Jag gjorde också vissa av de övningar som var med i säsong 1, som att springa med ryggsäck och dyka ner 3 meter i vattnet med händer och fötter bundna.

Vad var jobbigast under inspelningen?

– Att det inte bara handlade om vem som var starkast fysiskt och psykiskt, utan också om vem som gör bäst tv-program. Det var väldigt mycket fokus på det, det blev jag förvånad över. Jag har varit nervös inför klippningen av programmet – man vet inte hur man kommer att framställas.

– Sedan gjorde vi en massa tråkiga saker också, som att springa med en 25-kilos ryggsäck. I tv får man bara se när vi gör de roliga sakerna. Som att hoppa baklänges ut från en helikopter rakt ner i vattnet, det är hur häftigt som helst!

Skulle du göra det igen?

– Lätt! Kommer det ett liknande program så söker jag! 

Du gillar att träna?

– Ja, jag har alltid varit intresserad av träning och tränar helst varje dag, men ibland kan jobbet komma emellan. Min största passion är ändå fotbollen, och nu har jag fått chansen att bli matchläkare för herrlaget i Jönköping södra i Superettan. Det är det bästa – att få kombinera läkaryrket med sport. 

Din bok »Från bankrånare till kirurg« – handlar den om dig?

– En del i boken är hämtat från mitt liv och en del från and­ra i min omgivning, men det är mina egna tankar och idéer. 

Du har sagt att du har gjort en del »dumheter«. Vad var det som gjorde att du kunde vända det och utbilda dig till läkare?

– Jag bestämde mig tidigt för det. Jag har en lillasyster med Downs syndrom, och jag fick ofta följa med till sjukhuset och hjälpa mina föräldrar med språket, och att se hur läkarna kunde hjälpa – det var så vackert. Då bestämde jag mig för att jag också ville kunna hjälpa andra. Men jag kommer från ett utsatt område, där många saknar förebilder. Man har en vision, men man har ingen aning om hur man ska ta sig dit – det ligger för långt bort.

Vad hade du för förebild?

– Jag hade väl egentligen ingen, men jag såg min systers man; han hade utbildat sig till nationalekonom och jag tänkte att »okej, det finns en annan värld och man kan ta sig dit«. 

Vad är du mest stolt över?

– Att jag inte gav upp min dröm om att utbilda mig till det jag alltid hade velat bli. Det tog fem år innan jag kom in på läkarprogrammet. Jag hade bra betyg, men det räckte inte, så jag pluggade upp dem till toppbetyg. Efter att ha sökt i fyra år var jag 9:e reserv i Göteborg men kom ändå inte in, då var jag förkrossad. Det kändes som om jag hade slösat flera år av mitt liv. Till slut valde jag att söka i Gdańsk och kom in där. Jag ångrar mig inte alls, jag fick mycket erfarenhet av att bo i ett annat land och har nu kompisar över hela världen!

Skulle du säga att du är en person som inte ger upp?

– Ja, när jag har bestämt mig för en grej, då ska jag lyckas!