Rysslands invasion av Ukraina har lett till ett fördömande från flertalet europeiska ledare och kraftfulla ekonomiska sanktioner. De senaste dygnen har också europeiskt luftrum stängt för rysk trafik, idrottsevenemang flyttas från Ryssland, ryska lag och idrottare utesluts från internationellt tävlande och ryska kulturutövare får sina uppdrag avslutade runtom i världen.

I denna situation är det rimligt att också fråga sig hur vi ska hantera vetenskapliga samarbeten med ryska kollegor. Vetenskapen är i dag i allra högsta grad internationell. Samarbeten finns på alla nivåer. Exempelvis finns avtal mellan Vetenskapsrådet och Russian Foundation for Basic Research för att underlätta samarbeten, svenska universitet deltar i nätverk och samarbetsprojekt som också inkluderar ryska universitet, och individuella forskargrupper delar data och kunskap med gemensamma forskningsmål i specifika projekt [1, 2].

Ryssland har i dag ett bilateralt avtal med EU, och ryska forskare kan i samarbete med forskare från EU erhålla anslag från Horizon Europe. Inom ramen för Horizon 2020 tilldelades ryska projekt 14 miljoner Euro, motsvarande nära 150 miljoner kronor. Under Krimkrisen 2014 lyftes det vetenskapliga samarbetet fram som något positivt när de diplomatiska relationerna blev allt frostigare. Samtidigt höjs nu röster för ett uteslutande av Ryssland ur European Higher Education Area (EHEA), ett samarbetsforum för högre utbildning i Europa, och Tyskland beslutade i förra veckan att pausa allt vetenskapligt samarbete med Ryssland [3, 4].

Frågan om vetenskapliga sanktioner är ytterst komplex. Individuella forskare har personliga relationer med kollegor och vänner i Ryssland, och pågående forskningsprojekt skulle kunna ta stor skada av frysta samarbeten. Nyligen publicerade 600 ryska forskare och vetenskapsjournalister ett öppet brev där de kritiserar den ryska regimen och fördömer kriget i Ukraina [5], liknande det upprop från rysk vårdpersonal som rapporterats om i Läkartidningen [6]. Dessa kollegor utgör en viktig motkraft i Ryssland och förtjänar all stöttning från västerländska kollegor. Samtidigt är akademin en viktig pelare i varje modernt samhälle, och sanktioner mot denna skulle sätta ytterligare press på den ryska regimen.

Sveriges universitets- och högskoleförbund uttrycker sedan 25 februari stöd och solidaritet med Ukraina och de akademiska kollegorna i landet. Sverige har dock ingen officiell hållning när det gäller vetenskapliga samarbeten med Ryssland. De överväganden som krävs i denna svåra situation kan rimligen inte ligga på den enskilde forskaren att göra. Under rådande omständigheter bör detta vara ett politiskt beslut fattat av den svenska regeringen med tydliga riktlinjer om och hur samarbeten med ryska kollegor ska fortlöpa.

Några timmar efter att detta inlägg publicerades gick regeringen ut med en uppmaning till alla svenska lärosäten att upphöra med sina kontakter med statliga institutioner i Ryssland. Lämpligheten i pågående forskningssamarbeten ska bedömas från fall till fall.