En kvinna sökte läkare på vårdcentralen för nästäppa sedan en vecka. Besvären hade börjat plötsligt med nysningar men inga förkylningssymtom i övrigt. Patienten hade haft lite ont kring näsan på höger sida. Ingen feber och ingen purulent snuva. Näsdroppar hade använts med god effekt. Kontroll med rhinoskop visade rodnad och lätt irritation av slemhinnorna. Även lätt svullnad men ingen vargata.
Patienten var lätt trycköm över höger maxiallarsinus. Läkaren bedömde att besvären mest tydde på någon allergisk reaktion då det inte förekom någon smärta över ansiktet, påverkan på lukten eller förkylning. Patienten rekommenderades att använda vanlig nässprej och fick recept på fenylpropanolamin samt uppmanades att höra av sig vid utebliven effekt.
Besvären blev långvariga och förvärrades, patienten återkom ytterligare två gånger till vårdcentralen till andra läkare, dessa ändrade något i behandlingen och så småningom remitterades patienten till datortomografiundersökning av bihålorna. Efter utredning på öron-näsa-halskliniken behandlades patienten med antibiotika och kortisonsprej.
Patienten har anmält handläggningen vid vårdcentralen till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Hon tycker att det tog alltför lång tid innan hon fick tid på öron-näsa-halskliniken.
Enligt IVO:s bedömning uppvisade patienten en bild av allergiskt utlöst rhinosinuit vid första besöket, utan tydliga tecken på bakomliggande infektion. IVO anser att det därför var rätt att avstå från antibiotikabehandling i det skedet. Däremot menar IVO att det inte kan anses som förenligt med vetenskap och beprövad erfarenhet att behandla allergiskt utlöst rhinosinuit med vanliga näsdroppar, framför allt inte när patienten redan själv medicinerat med detta i en vecka. IVO skriver att vanliga näsdroppar enbart ska ordineras för kortvarigt symtomlindrande bruk då långvarig behandling leder till rhinitis medicamentosa. Därför riktar IVO kritik mot den läkarens bristande handläggning.
IVO har inga invändningar mot den övriga handläggningen.
