Sverige ligger i bottenskiktet bland OECD-länderna beträffande antalet vårdplatser per tusen invånare. För 2013 nåddes en ny bottennotering för vårt land med 2,58 genomsnittligt disponibla vårdplatser per tusen invånare mot 2,65 2012 [1]. Vilka har konsekvenserna blivit?

I sändningar från det granskande radioprogrammet »Kaliber« i april–maj i år berättas om 35 dödsfall och 24 allvarliga vårdskador på sjukhus (psykiatrin ingår inte) i Sverige 2013 [2] där vårdplats- och/eller personalbrist helt eller delvis varit orsaken. Siffrorna bygger på en granskning av förra årets lex ­Maria-beslut. Mörkertalet är sannolikt stort då allt inte anmäls. 

Vårdplatsbristen har flera orsaker. ­Sverige har sedan länge för få inrättade vårdplatser, dessutom är alla inrättade vårdplatser inte disponibla. Den främsta orsaken till det senare är bristen på sjuksköterskor. Sjuksköterskor slutar sina anställningar på grund av dåliga löner och en stressig arbetsmiljö. Under de senaste tio åren har 14 000 svenska sjuksköterskor valt att arbeta i Norge, enligt Vårdförbundet [3]. 

Vårdplats- och sjuksköterskebristen hänger ihop och påverkar varandra. Förutom arbetsmiljön påverkas patientsäkerheten. Dessutom, vem undersöker säkerheten för de patienter som på grund av vårdplatsbristen måste ­vistas i sina hem?

I »Kalibers« intervjuer med ansvariga politiker, chefer och personal inom vården framkommer att personal på »golvet« talar om risker för patientsäker­heten och att det behövs både fler vårdplatser och sjuksköterskor, medan po­litiker och chefer talar om att effektivi­sera vårdflödena. 

Carl-Johan Sonesson (M), politiskt ansvarig för sjukvården i Skåne, säger till »Kaliber« [2] att lösningen inte är fler vårdplatser utan att bättre utnyttja de platser man har. Han säger också att utvecklingen gått mot att man kan göra mer och mer i öppen i stället för i sluten vård och att medelvårdtiden har minskat i hela västvärlden.

Chefen för Sveriges Kommuner och landstings (SKL) förhandlingsdelegation Mats Eriksson (M) sa enligt »Kaliber« [4] under en paneldiskussion om platsbristen i vården i Almedalen för två år sedan: »Jag skulle vilja köra det i botten först.« 

I programmet påtalar »Kalibers« ­reporter för Eriksson att man träffat mycket vårdpersonal som säger att som det ser ut här och nu så behövs det fler platser. På detta svarar Eriksson att SKL nu jobbar mycket med kommunerna, försöker hitta rätt flöden, minska onödiga inläggningar och att man bör göra detta först och ibland ha lite is i magen. Vi måste också räkna med att »sjukvården är en delvis lite riskfylld bransch« [4]. Uppenbarligen tycker Eriksson att botten inte är nådd ännu. 

Arbetsmiljöverket har under senare år höjt vitesbeloppen för arbetsmiljörisker kopplade till överbeläggningar på sjukhus. Sålunda fick landstingen år 2013 sammanlagt betala ut drygt fem miljoner kronor i utdömda viten varav Helsingborgs lasarett fick punga ut med två miljoner kronor, uppger LT [5]. Detta medförde att sjukhusledningen på Helsingborgs lasarett införde ett förbud mot att lägga patienter i avdelningskorridorer. Detta har i sin tur medfört att patienterna i stället blir liggande kvar på akuten med sämre övervakningsmöjligheter än i avdelningskorridorerna, enligt vad vårdpersonalen uppger till »Kaliber« [2]. 

Det är sant att det går att göra mer i öppenvård i dag än tidigare, men denna utveckling har skett i alla jämförbara länder varför detta inte är ett skäl till Sveriges bottenplacering när det gäller vårdplatsstatistik. 

Ledande svenska sjukvårdspolitiker säger, enligt ovan, att vården kan och ska effektiveras, varför det i nuläget inte behöver skjutas till ekonomiska ­resurser för att ta itu med vårdplatsbristen – ett synsätt som har lett till dödsfall och vårdskador. 

Höga vitesbelopp för att patienter läggs in som överbeläggningar i sjuk­huskorridorer löser inte heller problemen, utan kan som i fallet Helsinborgs lasarett leda till att problemen förskjuts till akutmottagningarna som blir ännu mer överfyllda. 

Vid »Kaliber«s förfrågan till landets 21 landsting angående planering av antalet vårdplatser de närmaste åren uppger de flesta ingen förändring, medan två ska dra ner och endast sex landsting ska öppna nya platser [4]. 

Det är både inhumant och oacceptabelt att människor i vårt så kallade välfärdsland dör eller skadas på grund av vårdplatsbrist. Med denna vetskap är det för mig en gåta hur ansvariga sjukvårdspolitiker inte tycks inse allvaret i den uppkomna situationen. Vilken människosyn ligger bakom detta synsätt? Saknar våra sjukvårdspolitiker kunskap om och erfarenhet av att arbeta i vården? 

Vi måste snarast skapa fler vårdplatser i vårt land. Det är dessutom nödvändigt att vi har tillräckligt med sjuksköters­kor i tjänst så att inrättade vårdplatser kan hållas öppna. Lönerna för sjuksköterskor måste höjas så att inte svenska sjuksköterskor fortsätter försvinna till Norge för att arbeta där, eller överger sjuksköterskeyrket för att göra något annat.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.