Ny rehabmodell testas för läkare med utmattningssyndrom

Sju läkare sitter runt ett bord på Högbo brukshotell i Gästrikland. Utanför har björkarna just fått sina första löv och solen lyser över den gamla bruksmiljön. Våren spritter.

Men för de sju läkarna är livet just nu en kamp.

I gruppen finns överläkare med många år i yrket, specia-lister inom öron-näsa-hals, kardiologi, internmedicin, radiologi och psykiatri, en ST-läkare i allmänmedicin och en underläkare före AT. Det är fem kvinnor och en man. Alla har varit sjukskrivna i ungefär ett år och har fått diagnosen utmattningssyndrom.

I september förra året fick Karolinska institutet i uppdrag av regeringen att undersöka om multimodal rehabilitering i internatform kan användas för att öka återgången till arbete för sjuksköterskor och läkare med utmattningssyndrom.

Behandlingen pågår på heltid i tre veckor och består till 50 procent av fysisk träning, bland annat med stöd av en fysioterapeut. Den andra delen är kollegiala samtalsgrupper, enskilda samtal med psykolog, mental träning och föreläsningar om bland annat kost och livsstil. Samtalen är lösningsorienterade och utgår från deltagarnas arbetserfarenheter.

Rehabiliteringsmetoden har tidigare testats på lärare.

– Vi har lyckats bra med lärarna och hoppas lyckas bra med läkarna och sjuksköters-korna också, säger Åke Nygren, som är professor emeritus i personskadeprevention och leder pilotprojektet med rehabmodellen som han har utvecklat tillsammans med en psykolog.

De sju läkarna är med i den första behandlingsgruppen, som även består av åtta sjuksköterskor. Åke Nygren har hittat såväl dem som kontrollgruppen via ett register som han byggt upp hos Afa Försäkringar.

– Vi lär oss mycket om vad läkarna har för problem. Det är inte ett psykiatriskt problem, utan ett arbetsplatsproblem, säger Åke Nygren, som även knutit psykologen Björn Löfman och Emma Hagqvist, som är docent i arbets- och miljömedicin, till studien.

Emma Hagqvist bedriver bland annat forskning om hur psykosociala faktorer i arbetsmiljön påverkar hälsa. I en annan pågående studie undersöker hon prevalensen av psykisk ohälsa bland svenska läkare, orsakerna till ohälsan och de samhälleliga följder den får.

– Vi har en ganska bra kartläggning av vad som bidragit till läkarnas sjukskrivning. Merparten svarar hög arbetsbelastning, säger Emma Hagqvist.

Svårigheter att kombinera yrkes- och privatliv och etisk stress är andra vanliga svar. Det är vanligt att läkare »buffrar« genom att exempelvis gå ner i arbetstid.

– Bara 46 procent av allmänläkarna jobbar heltid. Motsvarande siffra för sjukhusläkarna är 71 procent. Samtidigt menar 60 procent av samtliga att de behöver jobba över en till flera dagar i veckan för att hinna med sitt jobb, säger Emma Hagqvist.

En annan sak som sticker ut är skammen läkarna som insjuknar känner.

– 17 procent av läkarna som är sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa svarar att de tror att kollegorna kommer att behandla dem med mindre respekt när de kommer tillbaka från jobbet.

De sju läkarna som sitter runt bordet på brukshotellet har laddat för att orka berätta om sina erfarenheter. Ingen vill träda fram med sitt namn. Stigmat är för stort, säger de.

Alla har blivit sjuka av samma huvudorsak: en orimligt hög arbetsbelastning.

– Nu när vi hört varandras berättelser är det så tydligt att det är ett nationellt systemfel. Trots att vi kommer från Norrbotten till Skåne och från alla möjliga specialiteter har alla lika bisarra historier, säger en specialist i psykiatri som nyligen har börjat arbeta på halvtid igen.

Hon fortsätter:

– Det har varit väldigt bekräftande och delvis läkande för min del att höra de andras hi-storier. Det ger en insikt om att det inte är mitt fel. Det är inte ens min klinik eller min region som det är fel på.

Under de tre veckorna på Högbo brukshotell har de för första gången på allvar vågat öppna sig inför andra kollegor. Det är även det som de tycker har varit mest värdefullt.

– Det är första gången på tio år som jag fått prata med folk som förstår en. Det här pratar inte doktorer om annars. Det är tabubelagt, säger en dubbelspecialist som blev långtidssjukskriven för första gången för drygt tio år sedan och blev sjukskriven igen i början av förra året.

Hon tycker inte att läkarnas arbetsmiljö prioriteras tillräckligt av arbetsgivarna.

– Att vi upplever att det inte är en prioritet är en av de stora orsakerna som gjort att vi har blivit utmattade i jobbet.

Alla deltagarna beskriver hur de själva har tagit på sig skulden för att inte hinna, känt skam och inte vågat anförtro sig åt kollegor eller be om hjälp. I stället har de arbetat extra i smyg, gått ner i tid för att orka, sovit sig igenom kompveckorna och slutat träna och träffa vänner.

– Vi är alla vårdutbildade och vet hur man ska ta hand om sig. Men det som händer är att man skär bort viktiga bitar som gör att man får motståndskraft för att hinna med jobbet, säger psykiatern.

Även när det gäller insjuknandet är erfarenheterna ungefär detsamma. Först kom diverse kroppsliga symtom som huvudvärk, sömnbesvär och magsår, som de ignorerat eller självmedicinerat bort.

– Jag skäms över att jag ignorerat dem. Det är nästan som att jag misshandlat mig själv, säger en av specialistläkarna.

Hon hade daglig huvudvärk som var så stark att hon tvingades medicinera och kräktes varje morgon före jobbet.

– Ändå tänkte jag aldrig att jag borde vara hemma och vila. Hade en patient kommit till mig och berättat detta, hade jag tänkt att det kunde vara en hjärntumör. Men själv hade jag inte tid att kolla det.

Sedan kom de kognitiva och mentala symtomen, som var svårare att blunda för.

En i gruppen berättar att hon glömde bort så många ord att hon knappt kunde prata, en annan var en hårsmån från att köra upp på E4:an i fel körriktning och blev till sist akut inlagd under ett arbetspass.

– På en Hia-rond förstod jag plötsligt inte vad jag läste. På väg in till patienten svimmade jag i korridoren och blev själv inlagd på Hia.

En del i gruppen anser att de har fått bra stöd sedan de sjukskrevs. Andra säger att de i princip har lämnats helt ensamma. Flera vittnar också om jobbiga strider och oförstående handläggare på Försäkringskassan, som försvårat tillfrisknandet.

De beskriver de tre veckorna som en frizon. Alla deltagare tar med sig tre konkreta saker som de ska förändra i sin arbetssituation. De har även startat en chattgrupp för att stötta varandra. Samtidigt märks en påtaglig rädsla för att återvända till vardagen.

– Jag funderar på att kasta in handduken, för jag ser inte att det är möjligt att få bättre arbetsvillkor, säger en av läkarna.

Efter en månad, sex månader och ett år följs både deltagarna och kontrollgruppen upp. Fungerar rehabmodellen i vidare studier hoppas Åke Nygren och Emma Hagqvist att den ska bli permanent. 

– Vi skulle vilja ha en rehabiliteringsplats där vi kan ha återkommande grupper med hälso- och sjukvårdspersonal. Det finns i flera andra länder, men inte i Sverige, säger Emma Hagqvist.

Men Åke Nygren har också ett större mål. Han vill se en särskild försäkring för läkare och andra utsatta yrken. Han är övertygad om att det skulle leda till en bättre struktur och ge ett incitament att sätta in hjälp i ett tidigare skede. Ett sätt skulle kunna vara att mäta läkarnas stressnivåer, psykosociala mående och risk för sjukskrivning vid regelbundna hälsokontroller och sätta in åtgärder vid behov.

– Den svenska sjukvården och svenska socialförsäkringen hinner inte ta tag i det här på rätt sätt. Därför behöver det finansieras genom en särskild försäkring som fångar upp grupperna med mest problem i tid.