En 2,5 år gammal flicka inkom till sjukhusets akutmottagning med ont i magen och feber. Hon hade tidigare haft besvär med förstoppning och fick så kallad klyx med sond i ändtarmen av en sjuksköterska och hade därefter avföring. Patienten skickades därefter hem, och familjen fick råd om att fortsätta med några dagar mikrolavemang och rikligt med vätska samt att söka vård på nytt vid ökad feber. Ett par dagar senare tog familjen kontakt med vårdcentralen. Läkare där noterade att hon var trött och tagen. Smärta palperades vid urinblåsan och hon remitterades till akutmottagningen. Hon undersöktes av barnläkare som konstaterade att patienten hade haft feber i cirka en vecka, inte ätit under veckan och druckit dåligt sista dygnet. Buken kändes mjuk vid palpation men utan släppömhet. Urinsticka visade 3+ för röda blodkroppar men niturtest var negativt. Inga vita blodkroppar i urinen men CRP var kraftigt förhöjt (155), och hon visade bland annat förhöjt värde av vita blodkroppar i blodet.
Flickan lades in med misstanke om pyelonefrit och fick vätskedropp samt antibiotika intravenöst. Akut ultraljudsundersökning visade inget onormalt i njurar och urinvägar.
Dagen därpå hade hon fått två doser antibiotikabehandling och CRP hade sjunkit till 124 och hon hade börjat äta och dricka och hade inte feber. Antibiotikan byttes till peroral behandling och hon skrevs ut mycket piggare.
Nästa dag var flickan sämre igen, febern hade åter stigit och hon hade ätit och druckit sämre. Familjen åkte åter till akutmottagningen med flickan. Där kräktes hon vid något tillfälle och mamman tyckte att hon verkade ha ont i magen. Den mottagande sjuksköterskan noterade nu frågeställningen appendicit. Patienten lades åter in och man planerade för nya prover, dropp och antibiotika intravenöst. Kirurg konsulterades men bedömde inte att det rörde sig om en akut buk.
Dagen efter var patienten trött och slö, hade magsmärtor som kom i attacker innan hon kissade eller bajsade. Urinodling visade sparsam växt av bakterier, CRP låg på 188 och kirurgläkare konsulterades igen.
Nästa dag gjordes en DT-undersökning som visade abscess i buken sannolikt beroende på en perforerad blindtarm. Abscessen bedömdes svåråtkomlig för dränage varför man valde konservativ behandling med bredspektrumantibiotika. Patienten förbättrades därefter, och efter fem dagar kunde droppet avvecklas. Efter sex dagar hade CRP sjunkit till 36 och patienten skrevs ut till hemmet utan fortsatt antibiotikabehandling.
Familjen har anmält handläggningen till Inspektionen för vård och omsorg, IVO.
IVO bedömer att handläggningen vid det första besöket på akutmottagningen var rimlig men konstaterar att diagnostiken då patienten återkom till akutmottagningen helt inriktades på urinvägarna, trots att patienten inte hade vita blodkroppar i urinen och att niturtest var negativt.
Patienten hade lågt sittande smärta centralt, vilket enligt IVO inte kan anser vara typiskt för njurbäckeninflammation. Den akuta ultraljudsundersökningen av njurar och urinvägar stärkte inte heller diagnosen pyelonefrit. IVO riktar kritik mot barnläkarna som handlade patienten vid detta tillfälle och skriver att de borde ha konsulterat kirurg redan vid detta tillfälle.
När patienten återkom efter att ha varit inlagd en gång var det känt att urinodlingen endast visade sparsam bakterieväxt. IVO är även kritisk till kirurgen som konsulterades då, eftersom myndigheten anser att handläggningen var alltför passiv. CT-undersökning gjordes inte förrän två dagar senare, trots fortsatta buksmärtor, illamående och allmänpåverkan. Kirurgen har i ett yttrande vänt sig mot kritiken och menar att patienten var svårundersökt. Kirurgen skriver att han trots det kunde genomföra en adekvat bukpalpation och då fann buken mjuk med en möjlig ömhet suprapubiskt, vilket var kompatibelt med barnmedicinarnas arbetsdiagnos urinvägsinfektion. IVO vidhåller kritiken och menar att det åtminstone ska framgå av dokumentation vilka överväganden och ställningstaganden som gjordes.
När väl diagnosen brusten blindtarm hade ställts bedömer IVO att patienten handlades adekvat.
