En man som var intagen på anstalt behövde behandling för leverinfektion. Läkare som var knuten till anstalten skickade remiss till infektionsklinik på ett sjukhus i landstinget där anstalten ligger men som inte mannen var folkbokförd i. Remissen återsändes med hänvisning till att behandlingen var kostsam och att patientens hemlandsting alternativt kriminalvården skulle finansiera den.
Mannen har anmält handläggningen till Socialstyrelsen. Han ifrågasätter att han blivit nekad vård utifrån argumentet att han inte är folkbokförd i det landsting där han sökte vård. Han poängterar att han inte själv kan påverka var han placeras. Senare har Inspektionen för vård och omsorg (IVO) tagit över ärendet.
IVO skriver precis som mannen själv att personer som är intagna på anstalt eller institution vistas där under tvång. Behöver vederbörande vård så ska den ges enlighet med hälso- och sjukvårdslagens bestämmelser. IVO hänvisar till Riksavtal för utomlänsvård och kommentarer till detta. Där framgår att patienter som är föremål för kriminalvård ska erbjudas såväl omedelbar som icke omedelbar vård av det landsting där vederbörande undersöks eller behandlas. Dessa patienter ska inte skickas i väg till sitt hemlandsting för vård, och det vårdande landstinget behöver inte ta kontakt med hemlandstinget inför vård av patienten. Det är det vårdande landstinget som bedömer patienternas behov av vård, och hemlandstinget har att acceptera denna bedömning.
Med det påpekandet avslutar IVO ärendet.
