Egenreferat. Tidigare studier har visat att diabetes är associerat med ökad risk för vänstersidiga hjärtklaffsjukdomar. Där­emot saknas kunskap om huruvida kardiometabola riskfaktorer bidrar till stenoser och insufficienser bland individer med typ 1- och typ 2-dia­betes. 

Detta studerades i en nationell kohortstudie med 20 års uppföljningstid, där 36 211 personer med typ 1-diabetes och 678 932 personer med typ 2-diabetes jämfördes med 2 732 333 kontroller från befolkningen. Studien kartlade trender i risken för vänstersidiga klaffsjukdomar, effekten av multifaktoriell riskfaktorkontroll, optimala nivåer för etablerade riskfaktorer och överrisken för vänstersidiga klaffel bland personer med diabetes. 

Diabetes var associerat med högre risk för vänstersidiga stenotiska lesioner, medan risken för insufficienser var lägre jämfört med kontroller. Vid typ 2-diabetes observerades 62 procent högre risk för aortastenos och 128 procent högre risk för mitralisstenos, medan risken för aorta­insufficiens och mitralisinsufficiens var 19 procent respektive 5 procent lägre jämfört med kontroller. Typ 1-diabetes var associerat med 2,6 gånger, 11,4 gånger och 1,4 gånger högre risk för aortastenos, mitralisstenos respektive mitralisinsufficiens, jämfört med kontroller. 

Individer med diabetes och optimal kardiometabol riskfaktorkontroll hade fortfarande högre risk för stenotiska lesioner, medan risken för insufficienser var genomgående lägre för personer med diabetes, oavsett riskfaktorkontroll. Tidigare studier tyder på dysglykemi som en viktig prediktor för klaffstenos, förmodligen genom ökad produktion av avancerade glykerade slutprodukter och oxidativ stress, processer som accentueras av and­ra kardiometabola riskfaktorer. I den här studien var HbA1c inte en särskilt övertygande riskfaktor för aortaklaffsjukdom, medan systoliskt blodtryck, BMI, LDL-C och eGFR visade tydligt risksamband med utfallen.

En liknande process med förkalkning och fibros i klaffsegel och klaffring kan motverka utvidgningen i klaffringen. Dessa koncept underbyggs av känslighetsanalyser i studien som inkluderar kombinerad klaffsjukdom och degenerativ mitralisstenos. Diabetes var associerat med högre risk för degenerativ klaffsjukdom, särskilt typ 1-diabetes där riskkvoten var 21,72 (95 procents konfidensintervall 6,33–74,5).