Egenreferat. Ljumskbråckskirurgi är i hela världen en av de vanligaste operationerna. På vuxna görs i Sverige numera närmare hälften av dessa med laparoskopisk nätplastik, antingen transabdominellt preperitonealt (TAPP) eller totalt extraperitonealt (TEP). Omstridda tekniska frågor har varit om långtidsresultatet påverkas av valet av nättyp, samt om nätet behöver fixeras och i så fall med vad.

Internationella riktlinjer [1] om TEP och TAPP avhandlar nät och nätfixation separat, eftersom det saknats kunskap om hur dessa två riskfaktorer interagerar. Bristen på studier som jämför kombinationer av nät och fixation beror på den logistiska utmaningen. Risk för recidiv och reoperation kvarstår under patientens kvarvarande livstid. För att kunna påvisa kliniskt relevanta skillnader behöver man kunna följa tusentals patienter i flera år och med mycket litet bortfall. Detta kräver dels en sjukvård som använder ett gemensamt system för unika patient-id, dels en mångårig heltäckande uppföljning med hög validitet; en kravkombination som i hela världen enbart uppfylls av de svenska respektive danska bråckregistren.

Den aktuella studien [2] analyserade alla 25 190 TEP och TAPP i Svenskt bråckregister 2005–2017 som hade opererats med platta standard polypropen-nät (StdPPM) eller lättviktsnät (LWM). Näten var ofixerade eller fästa med antingen vävnadspenetrerande stift eller atraumatiskt fibrinlim. Utfallsmått var reoperation på grund av recidiv före den 1 januari 2019. Efter justering för de viktigaste riskfaktorerna beräknades relativa riskskillnader, uttryckt som hazardkvot (HR) med 95 procents konfidensintervall (95KI).

Av inkluderade plastiker blev 924 (3,7 procent) senare omopererade för återfall. 

De likvärdigt lägsta riskerna för omoperation korrelerade med ofixerat StdPPM, StdPPM med metallstift, StdPPM med fibrinlim och LWM med fibrinlim (Figur 1). Övriga LWM-kombinationer korrelerade med signifikant ökad risk, oavsett om nätet var ofixerat eller hade fästs med metallstift eller absorberbara stift. 

För StdPPM föreföll varken stift eller lim förbättra resultaten. För denna nätkategori rekommenderas därför att avstå fixation, vilket också är det billigaste alter­nativet. Många kirurger föredrar dock LWM, och då rekommenderas fibrinlim, den enda LWM-kombination vars resultat var i paritet med ofixerat StdPPM.

En pågående studie ska komplettera med analys av hur kombinationer av nät/fixation korrelerar med kronisk postoperativ smärta.