Inte lägre mortalitet med restriktiv vätskebehandling vid septisk chock

Egenreferat. Intravenös vätsketillförsel är rekommenderad vid septisk chock, men stora vätskevolymer har i tidigare studier varit associerade med organpåverkan och död hos kritiskt sjuka patienter. 

I denna internationella studie blev vuxna intensivvårdspatienter med septisk chock randomiserade till restriktiv vätskebehandling eller standardvätskebehandling. Patienterna inkluderades inom 12 timmar från debut av septisk chock, och alla patienter hade erhållit minst 1 liter vätska före inklusion. I den restriktiva gruppen fick intravenös vätska bara ges vid grav hypoperfusion (P-laktat ≥4 mmol/l, medelartärtryck <50 mm Hg trots infusion av vasopressor, blåmarmorering bortom knäskålen eller urinproduktion <0,1 ml/kg/timme), för att ersätta dokumenterade förluster, korrigera dehydrering och elektrolytrubbningar (om det inte gick att ge vätska enteralt) eller för att garantera att patienterna skulle få totalt minst 1 liter vätska per dag. I standardgruppen fanns ingen begränsning av intravenös vätska, och vätskerekommendationer baserades på riktlinjer i Surviving sepsis campaign. Enteral vätska, nutrition och läkemedelsvätska kunde ges i båda grupperna. Primärt utfallsmått var död inom 90 dagar från randomisering. 

Totalt inkluderades 1 554 patienter från nio europeiska länder. Under vårdtiden på Iva fick den restriktiva gruppen i median 1 798 ml (kvartilavstånd 500–4 366 ml) intravenös vätska förutom nutrition och läkemedelsvätska; standardgruppen fick 3 811 ml (kvartilavstånd 1 861–6 762 ml). Medianvolymen av all vätska given under vårdtiden på Iva var 10 433 ml i den restriktiva gruppen och 12 747 ml i standardgruppen. Mortalitet vid 90 dagar var 42,3 procent i den restriktiva gruppen och 42,1 procent i standardgruppen (P = 0,96). Det fanns ingen skillnad mellan grupperna i antal dagar utan livsuppehållande behandling under 90 dagar eller allvarliga händelser. 

Sammanfattningsvis ledde restriktiv vätskebehandling inte till lägre 90-dagarsmortalitet hos vuxna intensivvårdspatienter i septisk chock jämfört med standardbehandling.