I artikeln »Ny rehabmodell testas för läkare med utmattningssyndrom« som publicerades i Läkartidningen den 7 juni 2022 beskrivs ett pilotprojekt kring multimodal behandling av utmattningssyndrom hos läkare utförd av Åke Nygren och medarbetare, på uppdrag av regeringen. De ansvariga för studien hoppas att modellen ska bli permanent om det visar sig att den fungerar i vidare studier.

Det refereras till tidigare test av interventionen för lärare med utmattningssyndrom, där man säger sig ha »lyckats bra«, och i faktarutan anges resultat från den undersökningen. Vad som inte framgår är att dessa resultat inte publicerats i en internationell vetenskaplig tidskrift utan endast redovisats i Läkartidningen den 17 maj 2019. Ur ett vetenskapligt perspektiv finns flera svagheter. Det saknas information om hur man vid inklusion säkerställt att deltagare uppfyllde kriterier för diagnosen utmattningssyndrom, resultat presenteras bara för en del av de inkluderade deltagarna, och man analyserar inte potentiella skillnader mellan de som inte kunde/ville delta och de som deltog. De deltagare som erbjöds behandling (internat på Gran Canaria) lottades inte till behandling, utan man skapade en kontrollgrupp utan randomisering. Det står ingenting i artikeln om vilka statistiska metoder som användes, utan detta nämns bara i en tabell. Sammanfattningsvis går det inte att dra några säkra slutsatser om behandlingens effektivitet av de resultat som presenteras.

När Läkartidningen i en efterföljande artikel den 17 september 2020 beskriver bakgrunden till den nu aktuella studien, länkar man till regeringsbeslut, där det gällande lärarprojektet står att »Projektet är den första vetenskapliga studie som statistiskt säkerställt kunnat påvisa en snabbare återgång i arbete efter genomförd rehabilitering« – trots det bristfälliga underlaget. Det är i vårt tycke anmärkningsvärt att Socialdepartementet genomför en satsning på en ny behandlingsform på så svaga grunder.

Vi har nyligen gjort en genomgång av all forskning som publicerats om diagnosen, och finner att kunskapsbasen över lag är liten [1]. Särskilt slående är det att den behandlingsform som ofta erbjuds, multimodal rehabilitering (där den aktuella behandlingen tycks vara en variant), inte studerats i en enda randomiserad kontrollerad prövning för patienter med utmattningssyndrom. I artikeln om det pågående projektet nämns inga sådana planer. Självklart är det positivt att nya behandlingsmetoder undersöks för den stora grupp människor (läkare, lärare och andra) som lider av symtom på utmattning, men utan de vanliga vetenskapliga krav vi har på forskningen och hur den ska redovisas riskerar vi att de drabbade inte får den hjälp de behöver.

Läs replik:
Vi håller med – nya behandlingar för utmattningssyndrom bör ha evidens