Michael von Schickfus är själv föräldraledig från sin tjänst som överläkare på akutkliniken vid Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Men som SWESEM-ordförande får han löpande rapporter från kollegor på landets akutmottagningar. De beskriver sommaren 2022 som ovanligt svår.

– Vi har förstås ingen utvärdering av sommaren nu. Men upplevelsen på golvet är att det är mycket värre än det brukar vara. Vi vet också att många akutsjukhus har färre vårdplatser än förra sommaren, säger han och tillägger:

– Mina kollegor på akuten får slita rejält, och jag har fått höra en drös med hårresande historier om platsletande, övernattningar på akuten och potentiellt osäkra hemgångar.

Enligt honom är det problem på i princip sett alla landets akutmottagningar på grund av bristen på vårdplatser. Grundproblemet för akutmottagningarna är att slutenvården kan begränsa sitt inflöde systematiskt genom minskning av antalet befintliga vårdplatser, medan akutmottagningar inte har möjlighet att påverka sitt inflöde.

– Alla försöker så gott de kan. Man jobbar över, försöker vara kreativ, ringer runt för att hitta någon vårdplats – eller kanske får hjälp inom kommunen eller hemsjukvården – som är någorlunda patientsäker.

SWESEM:s ordförande har fått samtal från akutläkare som funderar på att sluta på grund av den tuffa arbetsbelastningen, den dåliga arbetsmiljön och den svåra etiska stressen.

– Vi är inte utbildade för att bedriva slutenvård på akuten. Jag tror många funderar på om de ska fortsätta, om det ska vara så här att jobba på akuten även i framtiden.

En annan konsekvens av vårdplatsbristen är att gränsen för att lägga in patienter höjs. På gott och ont, menar Michael von Schickfus.

– Tröskeln höjs direkt i den medicinska bedömningen. Det händer att man skickar hem patienter som man kanske skulle ha lagt in för ett år sedan. Men det sker även mer systematiskt genom att fler sjukhus beslutat att alla inläggningar ska godkännas av bakjouren från slutenvårdskliniken.

Michael von Schickfus ser både fördelar och nackdelar med den sistnämnda arbetssättet.

– Det blir ytterligare en kontrollfunktion, och det kan vara bra eftersom bakjouren är en person med hög medicinsk kompetens. Problemet är att bakjouren mycket sällan är på plats på akuten och ser patienterna.

Inför sommaren har en del sjukhus och regioner infört nya arbetssätt för att avlasta akutmottagningarna. I Västra Götaland har man exempelvis infört dynamisk ambulansdirigering. Det innebär att man tar hänsyn till trycket på respektive akutmottagning och beläggningsgraden på avdelningarna för att avgöra vilket sjukhus som ambulansen ska köra patienten till.

Men sådana kortsiktiga lösningar handlar mer om att lappa och laga och löser inte grundproblemen, påpekar Michael von Schickfus.

– Det är lite som att sätta ett Bamse-plåster på en fraktur.

Läkartidningen har fått liknande vittnesmål från fackliga företrädare runt om i landet. Alla säger samma sak: Akutmottagningarna befinner sig under så hård press att risken är stor att patienter far illa.

– Det har varit mycket ansträngt på alla sjukhusen i Östergötland med extra överbeläggningar överallt, uppger exempelvis Niklas Theorin, ordförande i Östergötlands läkarförening som uttryckte en stor oro inför sommaren.

Patienter får även gå hem tidigare än normalt, ribban för att bli inlagd har höjts, eftersom det inte finns plats, och sjuksköterskor har sagt upp sig under sommaren. Det strömmar också in avvikelserapporter om medicinska risker på grund av det pressade läget, uppger han.

Läs också:
Brist på vårdplatser oroar: »Sämre än tidigare somrar«