Moderaterna har styrt i Region Västernorrland tillsammans med Socialdemokraterna och Liberalerna sedan valet 2018. Men nyligen lämnade M den styrande koalitionen i protest. Den första kilen var framtiden för Sollefteå sjukhus – som M vill lägga ner »i dess nuvarande form«. Den andra kilen var hur bemanningsproblemen ska hanteras. Moderaterna i Västernorrland har även haft svårt att komma överens internt och tunga regionpolitiker har lämnat partiet.
Emma Furberg, vice ordförande i Ångermanlands läkarförening och ST-läkare på medicinkliniken vid Örnsköldsviks sjukhus, tror turbulensen och konflikterna i politiken påverkar läkarna i deras yrkesvardag och försvårar rekryteringen av nya medarbetare.
– Jag tror att det skapas en osäkerhet kring framtiden när det är oenighet inom och mellan politiska partier. Det påverkar i sin tur viljan att etablera sig på en ort, i synnerhet inom bristspecialisteter, negativt.
När det gäller besluten som fattats ger hon både ris och ros. Mest ris får det stora besparingspaketet som klubbades igenom förra året.
– Det uppfattades som oerhört tondövt och verklighetsfrånvänt. Det var dåligt underbyggt, inte alls förankrat ute i verksamheterna och genomdrevs dessutom under pågående pandemi, säger Emma Furberg.
I Ångermanland drabbades Iva på Sollefteå sjukhus och psykiatrin i Örnsköldsvik extra hårt. Inom psykiatrin förlorade man alla fasta vårdplatser, vilket enligt Ångermanlands läkarförening har lett till att en redan skör patientgrupp bollas runt i hela länet.
Genomförandet av delar av sparpaketet har dock skjutits på framtiden på grund av det pressade läget i sjukvården.
När det gäller ros lyfter Ångermanlands läkarförening fram hanteringen av pandemin på Örnsköldsviks sjukhus.
– Vi hade en lokal särskild sjukvårdsledning som fungerade jättebra. Det blev väldigt korta beslutsvägar, vilket gjorde att man åstadkom mycket på kort tid. Det skapade en framtidstro, samhörighet och kämpaglöd hos personalen, säger Emma Furberg och fortsätter:
– Det belyser hur viktigt det lokala ledarskapet är, säger hon och ger ett annat exempel på det.
2018 sa den sista fast anställda kirurgen i Örnsköldsvik upp sig. Missnöjet startade i och med att regionen organiserade om till länskliniker 2015. Läkarföreningen kämpade länge för att kirurgerna i Örnsköldsvik skulle få en lokal chef och fick gehör i slutet av den förra mandatperioden.
Det blev en vändning för den sargade kirurgkliniken, som nu är nästan fullbemannad.
– Det formella beslutet om att tillsätta en lokal chef togs visserligen under föregående mandatperiod, men det har utvecklats under den har perioden och det har varit avgörande, säger Emma Furberg.
Vad har ni i läkarföreningen i Ångermanland för förhoppningar inför nästa mandatperiod?
– Stabilitet och förutsägbarhet. Och så hoppas vi på mer direkt dialog mellan profession och politiker, säger hon och tillägger:
– Under våren har politikerna för första gången tagit initiativ till direktkommunikation med fackförbunden. Vi är glada för det, eftersom vår uppfattning är att feedback från golvet inte når fram till politikerna, utan fastnar hos tjänstemännen.
Ett exempel på vikten att ha nära kontakt med de lokala fackförbunden, är enligt Emma Furberg lönesatsningar på vissa yrkesgrupper. De slår lätt fel och kan skapa missnöje hos andra som känner sig bortprioriterade.
Hon anser att vårdplatsläget och kompetensförsörjningen är de viktigaste lokala frågorna för politikerna att ta tag i.
